Detaljrikt berättat om Jerusalem

I mitten av 1800-talet var Jerusalem inte ens en avglans av sin forna prakt. Inga gator av guld, inget heligt tempel som gnistrade på sin klippa. Bara ett antal förfallna kyrkor, fattigdom och femtontusen invånare. Utanför sitt namn var det ingen storslagen plats, ändå slogs dåtidens kolonialmakter om den, som symbol hade den fortfarande sin betydelse. Och därför har Jerusalem förstörts och återuppbyggts en antal gånger. I dag är den sätet för tre världsreligioner och kanske lika många världskonflikter, en världsstad med uråldrig historia. Och Simon Sebag Montefiore har porträtterat den i en åttahundrasidig volym, "Jerusalem. Biografin" (Norstedts).

Såklart att det blir storslaget, en stad som pendlar mellan himmelriket och en grushög har någonting att berätta. Från urtidens ökengudar till Moshe Dayan, och porträttet får liv genom de många personskildringar Montefiori bygger in i skildringen. Även om källorna inte alltid är likvärdiga får både Herodes och Dayan sin beskärda plats. Men också hela den brokighet som en lång historia i kulturens korsväg bär med sig, pilgrimer, patriarker, äventyrare och erövrare, som de myllrar.

Det är lättläst och mycket roande, man drunknar med välbehag i detaljerna. Och tänker efteråt att staden för det mesta mått bättre av mindre drömmar och himmelska visioner. Det jordiska eländet har då minskat i takt med det religiösa babblet.

Historien har sköljt sina vågor över Jerusalem, härskare har kommit och gått, och en viss tröst är väl att de flesta av dem har glömts bort. Kommer alltså dagens vansinneskonflikt också en dag att glömmas bort, tänker man lättad.