Försvarsministerns pinsamma hyllning
Det var ingen hejd på hur mycket bättre det nu blivit med frivillig rekrytering. Könsfördelningen är jämnare (inte så konstigt med tanke på att kvinnor inte hade obligatorisk värnplikt), åldersspridningen större (oj, vilken nyhet att det blir så när du lämnar ett pliktsystem där det är unga män i 19-20-årsåldern förut utgjorde rekryteringen) och de sökande har gjort bättre ifrån sig på testerna är de sista årskullarna med pliktbaserat försvar. Inte heller det sistnämnda är förvånande med tanke på att det nu handlar om frivillighet kontra plikt och att man därmed är mer motiverad att göra bra ifrån sig.
Vad Tolgfors däremot talar tyst om är vad detta system lett till för kvalitet på soldaterna/sjömännen som sådana. Och här finns anledning att ställa en rad kritiska frågor.I nuläget ligger man nämligen långt efter planerna vad gäller hur många soldater som ska kunna ställas på fötter inom en bestämd tid. Tidigast 2014, men knappast ens då, ska målen kunna nås. Fram till dess är antalet soldater så litet att det inte är praktiskt genomförbart att öva i den omfattning som behövs för att få soldaterna helt stridsdugliga.
Råmaterialet må vara bättre men slutresultatet behöver inte vara det med tanke på omständigheterna.Pliktsystemet är förpassat till historiens skräphög. Historien om det pengaslukande svenska försvaret med väldigt lite tillbaka för pengarna lever däremot i allra högsta välmåga. Sorgligt men sant oavsett vad Tolgfors och hans moderater än säger om att det blir bättre längre fram. Tro"t den som vill.
