Kantarellfynd mitt i vintern

Broby Att Bertil Strömberg i Snöarp inte har sett kantareller i skogen i december och januari tidigare säger en hel del om hur ovanligt det är.
Publicerad 18 januari 2012 • Uppdaterad 14 december 2021
På väg till Sissas stuga hittade Bertil Strömberg kantarellerna. 84-årige Bertil har tillbringat stora delar av sitt liv i skogen – men det här är första gången han har plockat kantareller i januari.
På väg till Sissas stuga hittade Bertil Strömberg kantarellerna. 84-årige Bertil har tillbringat stora delar av sitt liv i skogen – men det här är första gången han har plockat kantareller i januari.

Att Bertil Strömberg i Snöarp inte har sett kantareller i skogen i december och januari tidigare säger en hel del om hur ovanligt det är. Han bor nämligen i skogen, tillbringar stora delar av sin fritid i skogen och jobbade i skogen under stora delar av sitt yrkesverksamma liv.– Jag har vistats väldigt mycket i skogen i mitt liv, konstaterar han.Hur gammal är du?– Nästa gång jag fyller år fyller jag 85. Så gammal har jag inte varit någon gång tidigare i mitt liv, säger Bertil och skrattar.Kantareller hör normalt sommaren och hösten till, men den milda och snöfria vintern har lurat skogens gula guld att poppa upp mitt i vintern.

Det var på julafton som Bertil Strömberg fick syn på kantarellerna första gången i vinter. Och svampfyndet i juletid överraskade Bertil.– Vi brukar träffas i Sissas stuga på julaftonsmorgonen och dricka glögg. Jag var på väg hit klockan fem på morgonen och lyste med ficklampan. Då fick jag syn på kantarellerna. Och det är ju inte bara en, det är en hel flock på kanske 15 stycken, säger Bertil.Han böjer sig ner, känner på kantarellerna och plockar upp några stycken. Han konstaterar att de senaste dagarnas kyla märks på svamparna.– Det har varit minusgrader och nu har kantarellerna lite frost på sig. Så de är nog inte så goda.Betil Strömberg är ju annars kanske mest känd för sitt bevarande av Sissas stuga hemma i Snöarp och eftersom vinterkantarellerna växer precis vid stugan passar Bertil på att bjuda in oss i den gamla byggnaden.– Fast det är stål över dörren för att inte onda andar ska komma in. Så det är inte säkert att ni kommer in, skrattar han.Men, jo, Norra Skånes utsända tar sig in och får en liten rundtur.– Det är många som slår i skallen i taket och inte kommer ihåg att det varit här, säger Bertil och tittar på mig där jag går dubbelvikt.

84 år gammal har Bertil lite problem med synen, men humorn har han kvar.– Jag gillar att skämta. Och det är ju inte skatt på det – än. Men det kanske också beskattas snart.När Bertil visar Sissas gamla saker tittar han på nytt på tidningens skribent (som inte bara är lång, utan dessutom flintskallig) och säger med ett skratt.– Här är Sissas "lusakam" – men den behöver ju knappast du.Innan vi lämnar Sissas stuga tittar vi på ett gammalt papper som sitter på väggen. Rubriken är "Bödelstaxa från 1736". Där preciseras hur mycket bödeln ska ha betalt för halshuggningar och annan bestraffning. Längst ner står det:"Dessutom åligger det bödeln att prygla dårarna i dårhuset."Undrar om man hade hamnat på dårhuset och fått stryk av bödeln om man hade påstått att det växer kantareller i januari?

Peter PaulssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.