Med rätt att fixa festen

Det fixas och ordnas i alla vrår i Folkets hus i Knislinge. Mikael Wiehe ska spela om några timmar. De flesta i F-yra, den förening som Andreas Martinsson är förgrundsfigur för men som Martinsson själv hela tiden påpekar består av ett antal entusiaster till, är på plats. Om en stund kommer den välkände trubadurens band för att soundchecka. Tills dess ska det finnas käk framme och scenen ska vara i ordning. – Wiehe får en liten ostbricka. Han har önskat lite ost och kex, säger Andreas Martinsson.

Han säger att det är viktigt att se till så att artisterna trivs. Men man kan inte tillgodose alla krav. Då rullar pengarna snabbt i väg. De första gångerna han lyckats locka artister till Knislinge var han spänd, det erkänner han. Men inte längre. – Tråkigt nog så är de ju helt vanliga människor. Det är åtta år sedan nu som han startade F-yra. Han tyckte det hände för lite i sin kära hemby. 2006 anordnades den första Helgeåfestivalen. Sedan dess har festivalen växt för varje år. Charlotte Perrelli, Backyard Babies, Teddybears och Nisse Hellberg är några av dem som framträtt här. I sommar blir det för första gången en tvådagarsfestival. Hammerfall kommer. Liksom Bob hund och The Sounds. Med flera. Delar av en tatuering visar sig nedanför Andreas Martinsson tröjärm. Det är väl passionen för hårdrock som ligger i botten av allt det han har skapat?– Nej, jag är egentligen inte hårdrockare. Jag är allätare. Många tror att detta är en hårdrocksfestival, men det är det absolut inte. Det här ska vara för alla Göingebor. Så vad är egentligen drivkraften bakom Helgeåfestivalen?s– Jag tycker bara att det är skoj att göra något som andra har kul åt. Det måste vara mycket jobb?– Det är dyrt och oerhört mycket jobb. Det är mycket mer än att bara boka band. Kan du utveckla?– En jättejobbig bit är alla tillstånd, till exempel säkerhetsplaner. Den biten är den viktigaste men tar fruktansvärt lång tid. Man måste tänka sig in i det värsta. Står det en hel publik och lyssnar på Hammerfall och strömmen plötsligt går, då måste man ha en plan B. Just det du nu beskriver låter inte jättekul– Det är väl som med golfspelaren. Trots att det regnar och blåser så står de där ute på banan. Så kommer det igen: – Sen är jag långtifrån ensam. Här står killar och tjejer och som tagit ledigt från jobbet och lagar mat åt Mikael Wiehe.

Det är tydligt att Andreas Martinsson inte vill framhäva sig själv. Trivs inte när det är fotograferingsdags. Svarar en aning återhållsamt på frågorna och utan några uppblåsta beskrivningar. Men det råder inga tvivel om vem det är som håller i alla trådar. Hela tiden under den timslånga pratstunden i soffan kommer medarbetarna med frågor till Andreas Martinsson. Var ska vi ställa det här bordet? Är det här logen ska vara? Martinsson har svaren. Som den självklare ledaren han är i det här sammanhanget. – Andreas är lyhörd och förstår att se de positiva vinklingarna i saker och ting. Han ser kvaliteterna i vår bygd. Det är därför vi existerar, säger Henrik Rundberg, en annan av F-yra-medlemmarna som slagit sig ner i soffan.

När hembygden kommer på tal släpper Andreas Martinsson garden litegrann och höjer rösten. – Det är mycket negativt snack om Östra Göinge, både bland göingar och andra. Det är en morot, att få slut på det pratet, säger han och fortsätter: – Man måste göra något själv och inte bara gnälla. Han tar Folkets hus i Knislinge som exempel. Nyligen gick F-yra in i styrelsen för fastigheten. Den tänker de sköta, så mycket som möjlighet genom egna initiativ. Huset behöver målas om. Martinsson och hans kollegor ringde några samtal. – Vi fick femtio liter svart färg. Man behöver inte ringa till kommunen och be om pengar för att måla. – Och jag tycker inte att kommunen ska värma upp en massa döda hus, fortsätter Andreas Martinsson.

Hans levebröd är familjeföretaget i Hjärsås, som säljer djur- och jakttillbehör. Men passionen är det ideella engagemanget i F-yra. En passion som tagit honom längre än han hade trott. Nyligen hörde Scorpions av sig. Men de var för dyra. Helgeåfestivalen får inte bli för stor, säger han. – Det är lagom med 7 000, kanske 8 000 besökare. Vi har inga drömmar om ett nytt Roskilde. Däremot finns en hel del andra planer. I sommar blir det skivmässa, en lovsång till vinylplattorna. Och redan den 17 maj, på Kristi himmelsfärdsdag, anordnar F-yra för första gången ett högstadiedisco. Andreas Martinsson och hans kompanjoner har märkt att det egentligen inte finns några discon under sommarhalvåret. Själva är många av dem födda i mitten av 70-talet. Då kunde man gå på disco i byn. Då fanns en fritidsgård i Knislinge.

Nu vill de ge den här generationens tonåringar chansen till egna minnesvärda upplevelser. Ett av rummen i Folkets hus håller på att anpassas för högstadiepartaj. – Vi ska göra en liten lounge, med lite soffor och så. Och så har vi hyrt in en dj. Säger Andreas Martinsson och får det att låta som den enklaste saken i världen.