Nonchalant landsbygdsminister

ledare Marciej Zarembas reportageserie är onekligen välskriven men brister i sitt underlag som sanningsdokument när det i stort sett endast är en sida av saken som släpps fram.
Publicerad 25 maj 2012 • Uppdaterad 13 december 2021
Eskil Erlandsson (C) försvarar äganderätten
Eskil Erlandsson (C) försvarar äganderätten

Marciej Zarembas reportageserie är onekligen välskriven men brister i sitt underlag som sanningsdokument när det i stort sett endast är en sida av saken som släpps fram. Likväl lyckas han sätta strålkastarljuset på något som bör uppmärksammas. Det som bland annat ger en tankeställare är när Zaremba beskriver att skogen runt storstäderna till stor del sparas för att ge människor tillgång till rekreationsområden. När ett stort skogsbolag däremot kalhugger på landsbygden går avverkningsmaskinerna inpå husknutarna. Inte alltid, men trots allt – det får ske.

Att Sverige är rikt på skog är det knappast någon som ifrågasätter, så varför tjafsa om den – i det stora hela – lilla skog som årligen huggs ner? Jo, därför att över 90 procent av Sveriges skogsmark någon gång varit kalhuggen och en stor del av dagens skog är en planterad monokultur (alltså bestående uteslutande av ett trädslag – vanligtvis gran). Det finns därför en mycket liten del "naturlig" skog kvar i vårt land, något som givetvis påverkar både fauna och djurliv samt vår landskapsbild.

Erlandsson har rätt på så vis att skogen är en mycket viktig källa till vårt svenska välstånd. Skogen ger jobb, virke och pappersmassa. Skogen är också en viktig och växande källa till förnyelsebar energi, vilket gör att landsbygdsministern påpekar att vi i framtiden troligen behöver öka uttaget från skogen än mer.Det nonchalanta i landsbygdsministerns svar är att han endast hänvisar till ägarens frihet att bruka när journalisten visar bilder på Stora Ensos kalhyggen som går inpå människors bostäder.Den skog som brukas av en mindre ägare, som ofta själv har skogen inpå knuten, sköts troligen oftast med en större hänsyn till både naturvärden och rekreation. Även en mindre ägare kalhugger, men gör det i mindre format. Även en mindre skogsägare är tyvärr många gånger hänvisad till gran vid återplantering. Men det finns en viktig skillnad mot stordriften: för den mindre ägaren uppstår ofta en relation till skogen han eller hon brukar. Därigenom ökar chansen för en naturligare skog.Sitter du däremot i en styrelse för ett stort bolag är det stor risk att du inte känner till värdet av en skogsdunge i kanten av en by eller en oansenlig men unik blomma i en skogsglänta.

Vi kan inte sitta på våra höga hästar i Sverige och tala om för tropiska länder att de inte får avverka sin regnskog om vi samtidigt på hemmaplan endast hänvisar till den privata äganderätten när svensk skogsavverkning ifrågasätts. Frihet och äganderätt ska många gånger försvaras, men när det sätts frågetecken för om stordriften av skogen gått för långt krävs det reflektion och rannsakan – skogens värde ska brukas, inte förbrukas.Regelsystem finns för att skydda naturvärden och regelsystem finns för ansvarsfullt brukande, men det som framkommit i Dagens Nyheters artiklar visar att systemet kanske trots allt inte fungerar. Löv och barr klär träd. Ödmjukhet klär en man – Eskil Erlandsson.

Dag Gustavsson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.