Ingen vacker statistik

Från Rikspolisstyrelsen försvarar man sig med att statistik inte är någon vetenskap och att det kan vara svårt att jämföra statistik mellan länder. Det ligger en sanning i det, men skillnaden i denna jämförelse är ändå så i ögonfallande att polisens inställning rimligen borde vara att titta närmare på vad Finland gör som inte Sverige gör.

Svaret pekar på ett symptomatiskt problem som den svenska polisen ofta får kritik för; de är dåliga på att ta lärdom av andra. Det gäller inte bara när användbar information finns att hämta i våra grannländer. Det handlar även om brist på samarbeten mellan dagens 21 Polismyndigheter.Även om organisationsförändringar är något som ibland känns lika irriterande som ett trist eksem finns det förhoppning om en läkande effekt i det förslag till en sammanhållen nationell polis som föreslås träda i kraft 2015. En sådan organisation bör leda till en naturlig samverkan och kan ge ökad möjlighet till enheter som jobbar specifikt med vardagsbrottslighet. Den viktiga lokala förankringen ska finnas kvar i ett uttalat ansvar att samverka med kommunerna.

Tack och lov sätter sig inte polisen på rumpan och inväntar positiva effekter av en framtida organisationsförändring. De menar att man redan i dag har förändrat sitt sätt att arbeta och gör direkt riktade insatser mot mängd- och seriebrott samt livstidskriminella. Bra! Slår de en signal till kollegorna på andra sidan Östersjön kan de dessutom få följande tips: "Inbrotten är högprioriterade. Vi gör snabba och effektiva förundersökningar, och budskapet till de kriminella är att det inte lönar sig att begå brott här".