Papegojan Kalle kom hem
Kalle spatserar runt tystlåten på golvet, i lugn takt till den dova musiken i bakgrunden. Han är från arten Prinsessparakit md en päls som skimrar i både limegrönt, ljusblått och en svag nyans av rosa. Efter en tumult tur i Västanskogen i Vittsjö kunde han äntligen hitta hem under måndagen. – På söndagen trodde jag att jag aldrig skulle få se honom igen, säger ägaren Kim Simonsen.Det var under fredagen som Kalle försvann. Kim satte, som alltid när det är varmt, ut buren på altanen.– Så fort solen skiner vill han ut, säger hon. Några timmar senare fick hon ett samtal av sin son som berättade att Kalle var borta och att buren av okänd anledning var öppen.Familjen engagerade sig i letandet hela helgen utan lyckat resultat. Hoppet minskade om att kunna återse sin papegoja igen då det fanns en risk att en rovfågel fått fatt i honom.
I samma stund fick Norra Skåne ett samtal om att en papegoja fastnat i ett blåbärsris i Västanskogen, och en senare artikel i måndagstidningen kunde koppla Kalle till sin ägare.– Min man såg artikeln när han gick upp jättetidigt på morgonen och berättade. Jag väntade tills klockan blev åtta så att jag kunde ringa redaktionen, säger hon.Ett par hade med sin fågelhund lyckats lokalisera papegojan som satt fast under ett blåbärsris i Västanskogen.Därefter kontaktades ett annat par som tog hand om papegojan.– Han kvittrade igenkännande när jag kom, säger hon. Två stjärtfjädrar hade lossnat och Kalle är allmänt nedstämd efter händelsen. Kim är tacksam för engagemanget från alla inblandade.– Ja, han har ju blivit som en familjemedlem, hälsar alltid när man kommer hem och har blivit som en sensor i familjen. Egentligen är han en pratglad fågel som lärt sig härma vad familjen säger.– Ja, han kan säga "gulle, gulle", säger hon och skrattar. Kalle är över 20 år och familjen har haft honom i tio år nu.– Han är ju redan gammal så vi är ju beredda på att det snart kan vara slut. Men det är ju bättre om han får dö av ålderdom än att man inte får något avslut.
Efter en stund av tystnad kvittrar Kalle äntligen till. – Kanon att någon ringde och att det stod i tidningen, det var ju det som gjorde att jag hittade honom igen, säger Kim.
