Lärarkrisen på fel väg

Lärarnas fackförbund forsätter leverera rapporter om en kommande stor brist på lärare. Denna gång är det Lärarförbundet som i en sammanställning av statistik från Arbetsförmedlingen konstaterar att det nu finns 30 000 lediga lärartjänster i landet. Det är en ökning med tre procent i jämförelse med förra året. Denna utveckling sker samtidigt som allt färre söker sig till läraryrket och samtidigt som en våg av pensionsavgångar påbörjats samt att var sjätte lärare i dag lämnar yrket för andra arbeten. Nyligen kom SCB med uppgifter som säger att vi inom åtta år står med en lärarbrist på 43 000. Rapporterna visar en tendens som inte kan negligeras eftersom konsekvenserna kan bli mycket allvarliga för generationer av barn som riskerar hamna i allt större klasser där tiden att få individuell hjälp av läraren blir allt mindre. Regeringen och den ansvariga ministern Jan Björklund har inte varit blinda för utvecklingen och deras medicin har framför allt varit att höja statusen för läraryrket. Den ensidiga lösningen har varit att få bort de som inte har lärarutbildning. Redan nu pekar statistiken på att Björklund, som också påhejats av lärarförbunden, för att få bort obehöriga lärare från skolan har försatt sig i en situation de inom en snar framtid lär får göra avkall på. Givetvis ska våra barn och ungdomar ha tillgång till kompetenta lärare, men kompetens kan inte innebära att alla ska stöpas fram i en lärarutbildning. Kunskap är inte allt en lärare ska ha. En lärare ska också ha ledarförmåga och vara en god pedagog. En lärarlegitimation som visar att de rätta studierna är genomförda bör inte vara den enda vägen in i skolans värld. Ett test där den som söker lärartjänster får visa upp sin färdighet att undervisa och givetvis vilken kunskap den besitter hade varit en rimlig väg att kontrollera att skolan får rätt sorts lärare. Dag Gustavsson