”Det går inte att spara mer”

Det går inte att spara mer, menar Lars Nevander, budgetförhandlare för de skånska läkarföreningarna. Han uppger att det innevarande sparbetinget för Skånes universitetssjukhus, Sus, inte ens har nått full effekt. Ändå har problemen börjat att bli mycket kännbara.Vårdförbundet menar att om det ska sparas mer, måste chefer och politiker tydligt ange vilka arbetsuppgifter som ska väljas bort.– Det stora personaltappet, när vikariat inte förlängs, kommer i november och december. Blir det ytterligare besparingar kommer vi att få ännu värre följder. Det kommer att gå ut över patientsäkerheten, kvaliteten och på planerade verksamheten. I princip kommer det inte att gå att spara mer, säger Lars Nevander.

Han pekar på några huvudproblem med dagens hårda sparkrav. Anställningsstoppet i kombination med att medarbetare inte orkar mer utan säger upp sig har lett till svårigheter att bemanna viktiga funktioner. Allt fler vårdplatser har fått stängas.– Fortsätter detta kommer vi att få se massor av människor som får vänta på akuten utan att komma vidare samt överbeläggningar som medför att patienter får vårdas på andra kliniker. Det i sin tur leder till större risk för misstag, säger Lars Nevander.

Problemen märks först på akutkliniken. Redan har den svårt att bemanna läkarnas jourlinjer, vilket lett till att den fasta personalen ständigt blir extrainkallad. Gränsen har redan nåtts för vissa läkare under specialistutbildning som inte längre orkar med den ständiga pressen.Personalens fortbildning har också kraftigt reducerats. Följderna är inte omedelbara men på sikt är det en ohållbar situation för ett universitetssjukhus, fortsätter Lars Nevander.

Katarina Johnsson, verksamhetschef för barn- och ungdomsmedicinska kliniken, kan inte svara på vilka konsekvenser ett nytt sparbeting 2013 kan leda till. Hon och hennes medarbetare har fullt upp med att försöka klara av innevarande år.– Vi står mitt i en besvärlig situation just nu som vi gör vårt yttersta för att reda ut. Vi har en jätteutmaning att snabbt nå en budget i balans utifrån nuvarande ekonomiska mål, säger hon.Någon absolut gräns för när en verksamhet inte kan spara mer, tror inte Katarina Johnsson finns. Verksamheten förändras kontinuerligt, vilket gör det omöjligt att säga var den gränsen går, menar hon.Än så länge har patienterna förtroende för sjukvården, påminner Emmy Nilsson, huvudskyddsombud på Sus i Lund. De fortsätter att söka vård och personalen tar, trots den besvärliga arbetssituationen, emot alla även om det innebär att de måste slå knut på sig själva.– Sjuksköterskor och vårdpersonal är väldigt lojala mot sin arbetsgivare. De är duktiga på att tänja på sina gränser och täcka upp för varandra, säger Emmy Nilsson.

Problemet är att politiker och chefer sparar genom att strypa vården, sakta men säkert. De talar inte om för personalen hur den ska arbeta istället, vad som ska prioriteras bort. På så sätt skapas en dålig arbetsmiljö, fortsätter hon.Marlene Karnerfors, förtroendevald på Vårdförbundet i Lund, är inne på samma resonemang.– Det är ren matematik. Vad ska vi fortsätta att göra och vad ska väljas bort? Gör vi rätt saker i dag? Men det är inte jag som ska svara på dessa frågor, utan politikerna som har mandat att förändra verksamheten, säger hon.

Marlene Karnerfors berättar om att klimatet på sjukhuset har förändrats den sista tiden. Många är försiktiga och vågar inte kritisera arbetsgivaren öppet. Det kan vara svårt att få medarbetare att engagera sig fackligt.– Våra medlemmar bryr sig och engagerar sig i normala fall, men under tider då de är hårt ansatta orkar de flesta inte göra det. De håller näsan över vattenytan, gör sitt jobb och går hem. Det är en ren överlevnadsstrategi, säger hon.