”Jag vill fortsätta filma så länge jag orkar”

– 1940 när jag var åtta år, gick det rykten om att Malmö skulle bombas och Hitler inta Sverige. Då hade han redan ockuperat Danmark och Norge. Därför åkte jag och min bror i en bil till Småland medan min mor och storebror tog tåget. Då var det allvar, menar Jan Troell, som är glad över att filmen nu är klar.

Hans enda tidigare bild av Segerstedt var en tidningsman som stod för ett motstånd som Troell beundrar. För fem år sedan blev han uppringd från Frankrike av Kenne Fant, som var chef för SF när Jan skapade sina första filmer. Samma Fant hade då skrivit en biografi om Segerstedt.– Han frågade om jag var intresserad av att göra en uppföljande film om den kända tidningsmannen. Jag började gräva i den litteratur som fanns men det var först när min fru Agneta berättade om kvinnorna i hans liv som jag hittade något som berörde mig, berättar Jan Troell.

Det finns mycket material kring Segerstedt. På UB i Göteborg hittade han en guldgruva i form av hundratals intervjuer med människor kring tidningsmannen. Det var hans sekreterare under krigsåren; Estrid Ancker, som hade haft en idé om att skriva en bok men inte hunnit längre.– Vi fick också kontakt med några släktingar som dottern Ingrid, som hjälpte flyktingar under kriget och ett barnbarn. Vi fick en del rekvisita av dem. Ju mer vi grävde i historien ju mer spännande var den. När Klaus Rifbjerg och jag skrev manus la vi oss nära det dokumentära.

Filmen utspelar sig under krigsåren 1933 till 1945 när Torgny Segerstedt var chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. I februari 1933 när Hitler precis har kommit till makten skrev han sin berömda krönika som han avslutar med "Herr Hitler är en förolämpning".– Detta retade gallfeber på Hitler och Göring som skrev ett protesttelegram. Det blev startpunkten på hans ordkrig mot Hitler där han öppet kritiserade nazisterna i sin tidning. Samtidigt försökte regeringen och kungen hålla Sverige neutralt och var rädda för att bli ockuperade.

I filmen får man se hur Segerstedt blir uppkallad både till statsminister Per Albin Hansson, spelad av Kenneth Milldoff, och kung Gustav V, spelad av Jan Tiselius, som båda läxade upp honom och sa att han "skadar Sveriges intressen". Men han fortsatte sin kamp.– Till rollen som Torgny valde jag Jesper Christensen som spelade fotografen i filmen om Maria Larsson. Jag tyckte att han skulle vara bäst i rollen som den stilige tidningsmannen. För att förklara hans danska brytning gav vi honom en fiktiv dansk mor, säger Jan Troell.

En autentisk tidningsmiljö byggdes upp i en studio i Luleå. Här satt journalisterna i små bås, skrev på sina Haldaskrivmaskiner och rökte. Scenograf Peter Bävman lyckades hitta en gammal sättmaskin som en dansk sättare skötte. De andra filmmiljöerna finns i Göteborg.– Familjen Segerstedts tjänstemannavilla i Vasastaden är inte längre kvar men vi skapade familjens hem i ett tidstypiskt hus vid Slottsskogen med högt i tak och stuckaturer. Där och hos familjen Forssman höll man fester med skeppsredarna och andra rika familjer och där utspelar sig dramat med kvinnorna.

Torgny Segerstedts hustru, vars smeknamn var Puste, var norska och hade dansat och sjungit mycket som ung. Paret träffades i Berlin och bodde i Lund när Torgny studerade religionshistoria. Men i Göteborg trivdes hon inte och fick konkurrens av Forssmans fru.

Axel Forssman, som spelas av Björn Granath, var styrelseordförande på tidningen. Pernilla August har rollen som Maja Forssman som blir Segerstedt kärlek. Samtidigt behandlar han sin fru illa och Jan Troell jämför hennes sorg med den olyckliga flickan i Fellinis film La Strada.– Därifrån hittade jag scenen när Puste tar på sig Torgnys överrock i sin förtvivlan. Till rollen ville jag ha en komiker som kunde plocka fram det tragikomiska och jag är glad över att Ulla Skoog sa ja. Min dotter Yohanna spelar dottern Ingrid, och var också min regiassistent.

Jan Troell beskriver Torgny Segerstedt som en tillbakadragen människa som var mycket kritisk, både mot omvärlden och mot sig själv. Han var hämmad känslomässigt och det var egentligen bara när han var med alla sina hundar som han oreserverat kunde ge och ta något.

Den nya filmen lanseras i svartvitt, dels för att få fram tidsandan och dels för att kunna använda en del journalfilmer från den här tiden. Filmen tog 65 dagar att spela in och de medverkande var lika många som vid Maria Larsson-filmen, vilket är normalt vid "kostymfilmer", enligt Troell.

Redan innan filmpremiären har han prisats som bästa regissör på filmfestivalen i Montreal och Ulla Skoog vann priset som bästa skådespelerska i Chicago. Nyligen fick Jan också dansk-svenska Kulturfondens pris och pris för sin livslånga gärning på Stockholms filmfestival. – Det är alltid roligt att premieras och få uppskattning och det kan ha en praktisk betydelse om man vill göra en ny film. Jag har redan nya idéer i huvudet som kan bli något. Jag vill fortsätta att filma så länge jag vill och orkar och kan, säger Jan Troell och ser hemlighetsfull ut.