Skarpsynt och lågmält
Att Ronny Eriksson är en politisk agitator och ordvrängare av högsta rang visste alla redan, men i första akten av nya showen "Vad skådar mitt norra öga" är det en mer sentimental och lågmäld Ronny som vi stiftar bekantskap med. Barndomsberättelser från det glesaste av glesbygdsområden inbäddat i ett tjockt lager norrländsk nostalgi. Men även om det är högst personliga minnen är det också allmänmänskligt. "Större delen av världen ligger utanför tullarna" konstaterar Eriksson och rör sig med lätthet i det där underbara gränslandet mellan sanning och skröna. Här finns en fuskande farmor, en livsfarlig åkeriägare och en bespisningstant med legendariskt civilkurage. Här finns säkerhetslinor fästade i dragkrokar och pojkar som lär sig läsa med hjälp av postorderkataloger. Ronny berättar utan stora åthävor, men håller lågan fladdrande (bokstavligen) och har precis den där trovärdigheten som en riktig "ljugare" ska ha.
Betraktelserna varvas med musikinslag som präglas av minimalism och dovt vemod. Trogne vapendragaren Benneth Fagerlund kompar lyhört på klaviatur (spelar piano och bas på samma gång!) och på flanken huserar Martin Tallström beväpnad med ett gäng gitarrer. Genren är en slags blues/visa. Långt ifrån allt kan kategoriseras som humor, men det är snillrikt och skickligt framfört. Ronny Eriksson artikulerar därtill föredömligt och inte en stavelse går förlorad. Några av låtarna känns igen, men det gör inte så mycket eftersom melodier som Gråtvals, Till Ingela och Vischan blues fått ny kostym och dessutom hämtats från en sedan länge svunnen Ronny Depp-repertoar.
Efter paus blir det mer traditionellt Erikssonsk humor - det vill säga samhällskritiskt. "Å ena sidan är det sorgesamt att vara döv, att inte kunna lyssna till musiken. Å andra sidan slipper man då höra Annie Lööf marknadsföra centerpolitiken", sjunger Ronny och döper sedan om det gamla bondeförbundet till bondfångarförbundet. Och han beskriver hur reklamen numera avbryts av TV-program, istället för tvärtom. Raljerar över hur apoteken snart kommer att tvingas börja sälja varmkorv för att klara sig i konkurrensen. Och borde inte läkarna undvika att ge folk rätt medicin? För tillfrisknar patienterna minskar ju vårdbolagets möjlighet att gå med vinst. Och visst borde väl lärarna börja extraknäcka på kvällarna som läxläsningsassistenter med RUT-avdrag? Lönsamt inte minst om man låter bli att lära ut något under dagtid. Briljant affärsidé! Och alla ska vi "leka affär" nuförtiden?.
Ronny Eriksson behövs i dagens Sverige. Han har inte Tage Danielssons varma humanism, men samma goda språkkänsla och självklara övertygelse. Periodvis är retoriken yvig i överkant, men när kampsången "Det måste löna sig att vara rik" klingat ut kan man bara konstatera att Eriksson och hans musikaliska kumpaner är tuffa motståndare för marknadsekonomerna. Och när just marknadsekonomins finess förklaras i ett underbart rundgångsresonemang är det så där laserdjävulskt skarpsynt. "Om eftertanken bara hade kunnat vinna, om klokhet bara hade styrt. Om dumheten hade kunnat brinna, då skulle bränsle inte va så jävla dyrt."
