Hon har tampats med astma och allergi sedan barnsben

– Det är viktigt att man som allergiker inte slutar att göra saker. Man får bara tänka till lite och hitta lösningar. Annars kan sjukdomen bli som ett fängelse och då har man inget liv. Jag gör i princip allt, säger Birgitta Kjöllerström.Som exempel nämner hon att restaurangbesök underlättas om man i förväg mejlar över en lista på vilka födoämnen man är allergisk mot. Och går det inte att gå hem till vänner eftersom de har hund, kan umgänget räddas genom att allergikern tar emot kompisarna i det egna hemmet i stället.

Själv är hon allergisk mot det mesta, skojar hon. Det rör sig om tjugo olika matvaror (inklusive några hela grupper, som tropisk frukt), pollen, vissa kemiska ämnen samt tobak. Hennes astma kommer både vid infektioner samt som reaktion på allergin.Varje dag tar Birgitta Kjöllerström en stor mängd medicin för att hålla sjukdomen i schack. Det rör sig om tre olika nässprejer, tre olika inhalationssprejer, ögondroppar samt en tablett mot astma och en annan mot allergi. Som komplement har hon två olika krämer.Ändå är hon nästan alltid vid gott mod. Birgitta Kjöllerström har nära till skratt och ser ljust på tillvaron. Humor och självdistans löser det mesta, verkar vara hennes devis.

– De flesta allergiker har något ämne de reagerar mot – men jag kör rubbet! Fast man vänjer sig. Jag kan inte komma ihåg när jag inte var så här, säger hon.Det började när Birgitta Kjöllerström var spädbarn, under halvåret gammal, och insjuknade i lunginflammation. Hon tror att tillståndet för henne blev så allvarligt på grund av astman. Under uppväxten fick hon ständigt tampas med sjukdomen. Hon kunde till exempel inte delta i idrotten på samma sätt som andra barn.

– Jag avskydde alla dessa friluftsdagar i maj. Jag kunde inte springa. Jag ville så gärna, men det gick inte. I stället fick jag stå under en björk, vilket inte var så smart, och vara kontrollant! På den tiden var jag arg på min kropp, men nu är vi sams.På barn- och ungdomssjukhuset var Birgitta Kjöllerström så ofta att hon nästan fick klippkort och hon lärde känna personalen vid namn. När hon gick i gymnasiet på Spyken fick hon ha musik på Katte eftersom hon inte tålde ett golvlim som hade använts vid renoveringen av Spykens musiksal.Många gånger växer man ifrån sin astma- och allergi. Så har det varit för Birgitta Kjöllerströms bror, men inte för henne.– När vi var små var det han som hade det värst. Kanske är det därför som jag inte tycker att det är så farligt med min sjukdom, säger hon.Ibland kan den dock förmörka tillvaron rejält för henne. När andningsbesvären blir svåra känner Birgitta Kjöllerström en krypande panik och rädsla. Lyckligtvis händer det inte så ofta och hon har alltid med sig sin adrenalinspruta i handväskan för akuta besvär.

Någon gång i månaden brukar hon få lättare andningssvårigheter. De svårare attackerna är ovanligare. Det var 1,5 år sedan hon drabbades så illa att hon fick åka till akuten.– När jag börjar få problem med andningen brukar jag ringa en kompis och be henne komma över. Jag vill inte vara ensam i de lägena. Man blir tryggare att ha någon som sällskap, säger Birgitta Kjöllerström.Hon är medveten om att astman kan bli så svår att man avlider, men hon menar att hon själv är så erfaren med medicineringen och kan läsa sin kropp så bra att risken för henne är minimal. I de flesta fall beror dödsfallen på felmedicinering eller oerfarenhet av sjukdomen, uppger Birgitta Kjöllerström.