”Ser djur som individer”

Marie Gustavssons stora hund Bamse lufsar vid hennes sida på promenadstråket utanför huset.– Han är döv och har problem med ryggen. Men jag sköter det med teckenspråk - och så låter jag honom gå på hundmassage, ler Marie Gustavsson.Hon har i dagarna utsetts till Nordostskånes djurvän 2012, en utmärkelse Djurskyddet står bakom. Men redan när hon var sex år tog hon ställning för djurens rätt för första gången.– Jag var hellre med djur än med barn när jag var liten. Jag tvingade mamma och pappa att cykla till ett stall varje dag för att mata katter jag visste fanns där.Hon fortsätter:– Och så har jag fortfarande dåligt samvete för att jag hade en kanin i en bur när jag var liten. Där satt den alldeles ensam, liksom.

Hon är själv med i Djurskyddet och minns förvirringen när ordförande Jeanette Thelander ringde upp i dagarna och berättade om utmärkelsen. – Jag fattade ingenting och kände mig lite dum. Jag har inga stora projekt och tycker inte att jag gör så mycket, säger hon och fortsätter:– Men jag försöker påverka folk i vardagen och hon sa att det var därför - att de vill belysa faktumet att varje enskild människa kan göra lite. Marie Gustavsson hade själv velat ge utmärkelsen till Linus Katteria i Finja.–Marita Ljunggren som driver det gör ju ett jättejobb och betalar allt själv. Jag gör ju bara små egna insatser.

Marie Gustavsson menar att hon försöker påverka djurägare i vardagen.–När jag ser djur i min omgivning som far illa måste jag lägga mig i. Vissa ska inte ha djur, inte ens spindlar, skrattar hon med en underton av allvar. Hon fortsätter:– Jag försöker dra med folk på föreläsningar med djurpsykologer och hundkurser för att visa hur de ska skötas. Ibland inser människor att de inte ska ha djur efter att jag sagt ifrån.

En liten, svart katt pilar förbi på Marie Gustavssons vardagsrumsgolv.– Han är en hittekatt, Amadeus. Han är ganska rädd för människor, speciellt män. Man vet inte vad han varit med om, säger hon och tittar efter katten.Hon har svårt att låta bli att hjälpa när hon ser djur fara illa.–För några veckor sedan fick jag nys om en katt i Hässleholm som blev ensam kvar när huset skulle rivas. Så då åkte jag dit och matade den, säger hon och fortsätter:– Jag skulle ta hem den, men så var den borta plötsligt. Jag har varit där varje dag i fyra veckor och gått runt med kattljud i telefonen för att locka, men den är borta. Folk i närheten håller utkik efter den åt mig nu.

Marie Gustavsson är med i flera olika djurrättsorganisationer och deltog också ofta i demonstrationståg när hon var yngre.–Nu demonstrerar jag på Facebook och skickar namnunderskrifter till regeringen istället, ler hon.Att hon sedan blev vegetarian för tolv år sedan var ett självklart steg.– Jag stod och stekte kotletter och tänkte "nej, vad håller jag på med?". Då slutade jag. Jag ser inte djur som mat, utan individer.

Att hon känner starkt för djur och inte ser dem som "bara" djur är tydligt. Via sitt jobb var hon en gång tvungen att följa med på en fisketur.– Jag var darrig i kroppen och spydde dagen efter. När folk slängde upp fiskar och de låg och sprattlade... Det är ju inte förbjudet att fiska, så det kändes maktlöst och ensamt för mig att inte kunna stoppa det. Andra smådjur hon räddat i sina många år som djurvän är möss.– Många har haft roligt åt att jag släpper ut möss med burar, iställer för fällor. En mus såg inte helt frisk ut en gång, så jag gav honom lite druvsocker innan han fick komma ut i skogen, ler hon och avslutar:– Jag ser inte djur som djur, jag ser dem som indiver.