”Jag är väldigt otaktisk”
Grattis till en silvermedalj!- Tack!
Det var en tuff final. Men du, de där hemliga lådorna verkar rätt läskiga?- Både och skulle jag vilja säga. Vi fick rådjurssadel och jag gillar ju viltsmak och har lagat lite vilt. Min farfar var jägare och kommer från värmländska skogarna, men det är ju inte direkt ofta man lagar det. Det är ju inte så att jag har rådjurssadel till middag varje dag, haha. Det svåra i utmaningen var att man var tvungen att använda alla ingredienser, men jag blev väldigt nöjd med ett av momenten, min portvisreduktionen.
Hur tänkte du inför din meny som du själv fick sätta ihop?- Det var en helt ny meny. Jag hade inte gjort en enda rätt innan, eller soppan kanske. Men jag är väldigt otaktisk person. Det är sällan jag lagar en rätt två gånger, jo spagetti kanske, men annars väldigt sällan. Och jag tror att det är en anledning till att jag blivit bra på att laga mat också.
Det var modigt att välja något du aldrig lagat, i en final!- Ja, jag kan väl tycka att det var jävligt dumt också, för vissa grejer sket sig. Men jag tänkte att jag skulle göra en meny med smaker jag kände mig bekväm med men som ändå utmanar. Så jag skapade en meny och tog i så att jag sket på mig nästan, haha. Jag bakade bröd till soppan, och jag bakade till efterrätten. Jag brukar aldrig baka! Hur tänkte jag? Varför gjorde jag det? Det var ju inte "Hela Sverige bakar" som jag var med i, haha. Så det var nog lite överoptimistiskt. Men så tänker jag sällan längre än näsan räcker.
Trodde du att du skulle gå så här långt?- Jag blev lite förvånad, det blev jag. Men samtidigt har jag haft en väldigt hög lägsta nivå. Tävlingen handlar om att inte vara sämst, då håller du dig kvar länge.
Hur var Jennie som motståndare?- Hon var den tuffaste i startfältet som jag hade kunnat möta, även om alla varit duktiga. Men hon har också en väldigt hög lägsta nivå och är duktig på oerhört mycket. Hennes styrka är att hon har ett väldigt brett spektra. Hon får alltid ihop det.
Det var ju din bror som anmälde dig till programmet. Är han stolt över dig nu?- Han tycker det är fantastiskt roligt. Och jag är oerhört tacksam. Om inte han och hans flickvän hade anmält mig så hade jag aldrig stått där jag står i dag. Så jag har allt att tacka honom.
Han har en del middagar innestående nu …- Haha, han har det va?
Vad var jobbigast under resan?- Jobbigaste var ovissheten. Att du när du går upp på morgonen inte vet vad som kommer att hända. De höll oss på helspänn hela tiden för att få naturliga reaktioner. Jag som tar livet med en klackspark och lever livet i nuet, på gott och ont ska tilläggas, hade inte så jättestora problem med det. Men tänk för dem som är vana vid fasta rutiner. Det måste ha varit fruktansvärt jobbigt.
Roligast då?- Roligast och det mest givande med upplevelsen var alla vänskapsband som knutits och möjligheterna som öppnats upp. Jag har lärt känna grymma människor och det är från de andra deltagarna jag har lärt mig saker. Tävlingen var ju en tävling, så det är inte så att vi har fått gå kurser i matlagning, det är inte där man växer som kock, utan i miljön som skapades. Vi pratade mat med varandra hela dagarna.
Vad händer i framtiden?- Jag fortsätter att jobba med mat. Tanken är att jag satsar på det här så småningom. Jag har cateringuppdrag som jag fortsätter med, arbetar som jippokock, och förhoppningsvis kan jag jobba med mat och media, som jag pluggar, i någon kombination. Kanske en kokbok eller ett tv-program?
Ja, blir det någon kokbok? Du hade ju en klar idé i programmet.- Haha, ja ung, kåt och hungrig! Vi får se, men att göra någon kokbok hade varit skitroligt.
Du är bara 24 år och redan så här grym på matlagning. Vad gör du om tio år?- Jag vet inte. Jag hoppas att jag är en etablerad aktör och har en egen restaurang. Men jag har också alltid haft ett överdrivet gott självförtroende, så vi får se vad det här leder till!
