En smak av det kalla kriget

Absurt nog befinner världen sig åter i en situation där det kan bli aktuellt att hantera en diktatur med silkesvantar eftersom det är oklart om dess ledare skulle få för sig att "trycka på knappen" eller ej.Ett problem för omvärlden är att amerikansk underrättelsetjänst har haft fel om massförstörelsevapen förut. Tvärfel. Så hur uppnå en balans mellan att ta varningarna på allvar och att förhålla sig skeptisk till information som kommer från en källa som inte skulle tveka att tysta den medarbetare som drar andra slutsatser av tillgänglig information, som skedde med uppgifterna om Irak? Dock att det förmodligen är en faktor att det inte finns lika stark motivation för USA att överdriva hoten den här gången.Dock menar de flesta amerikanska analytiker oavsett att det huvudsakligen är en uppblåst maktdemonstration av Kim Jong-un, vilket verkar mest troligt. Kim har till och med lyckats uppröra Kina, där höga tjänstemän öppet har kallat honom den "lille uppkomlingen" (en ovanlig typ av retorik mellan Kina och Nordkorea) och det är ingen fiende som han har råd att göra upprörd. Även Ryssland har för en gångs skull satt ner foten.En offentlig utskällning från Kina kan göra att Kim Jong-un riskerar att tappa ansiktet. Att hoten handlar om skryt från Nordkoreas sida borgar inte för ökad säkerhet, kanske snarare tvärtom. Det rör sig om en dununge till diktator som aldrig spelat ett så högt spel förut: vet han när det är nog och det är dags att sluta?Risken att han tar det för långt är inte obefintlig. Att han får tillgång till små, monterbara kärnvapen är lite som att låna ut en Ferrari Testarossa till en tonåring som just tagit körkort 0ch hoppas att han ska köra försiktigt. Viss vaksamhet är på sin plats, inte minst på grund av de möjliga diplomatiska konsekvenserna i regionen.