De får inte bo tillsammans

I knappt 35 år har 87-årige Nils Nilsson och hans kvinnliga sambo levt tillsammans.– Vi träffades på en dansbana i slutet av 1970-talet. Sedan blev det som det blev. Vi är mycket lycklig ihop än idag, säger Nils som den senaste tiden levt ensam på gården.Sinnet, synen och hörseln är det inga större fel på och Nils känner sig fortfarande bekväm bakom ratten. Minst en gång i veckan kör han till sin livspartner på demensboendet i Lindåsa i Tollarp.– Min sambos sjukdom är tuff att hantera för alla inblandade. Hon blir dessutom allt sämre. Men jag retar mig på att hon bara får ligga still hela dagarna. Nu har det gått så långt att hon knappt kan prata själv. Det är bara när jag börjar klä på mig för att åka hem från mina besök som hon får ur sig: ”Du blir kvar”.Gården i Norra Ströö har Nils sålt. I augusti flyttar köparna in, men vart han själv ska ta vägen är oklart.- Något rum på demensboendet får jag inte. Mitt förslag var att flytta in i hennes rum. Jag sover på golvet om det behövs. Men det tillåter inte hemmet och kommunen.Sådana besked verkar dock inte stoppa honom.- Personligen hade jag helst velat bo i Malmö på ett äldreboende. Men eftersom jag fortfarande kan klä på mig och gå på toaletten själv så kvalificerar jag mig inte för något sådant. Först måste det hända en olycka. Men jag börjar med att flytta in hos min sambo i augusti. Främst för hennes skull. Vill de bli av med mig får de släpa ut mig med fötterna först.