Testosteronstint men ointressant
Svenska post-hardcorebandet Adept har hunnit släppa tre ep:s och tre fullängdare, varav den senaste, ”Silence The World” släpptes i mars i år. Inom deras genre räknas amerikanska band som Fugazi, Drive Like Jehu och Big Black som pionjärerna.Med dessa har Adept dock få gemensamma nämnare. Man blandar in metalcore i ljudbilden och låter istället som en tröttare, något tråkigare variant av band som Bring Me The Horizon och A Day To Remember. På Helgeåfestivalen inleds Adepts konsert med att en trummis lojt går upp på scen, klickar på en dator och startar ett intro. Introts funktion tycks näst intill obefintlig, men vad gör det? Det här är rock 'n roll!Snart sätter musiken igång och folk börjar så smått strömma in. Adept bygger mycket på sin energi. Bandet hoppar, skriker och vrålar.
Det är tekniskt skickliga musiker som klarar av att spela denna relativt invecklade musik hoppandes, skrikandes och vrålandes. Men det spelar ingen roll, musiken osar testosteron och pubertal ängslighet, en känsla som den energiska scennärvaron förstärker.I publiken, liksom på scen, syns mest testosteronstinna män, och man blir trött. Att de får publiken att bröla ”ÖH” i kör tillsammans med bandet känns som en talande bild för konserten. En liten behållning med konserten är den äldre låten ”Shark! Shark! Shark!” som river ner applåder och jubel. Men, om post-hardcore är musiken man är inne på föreslår jag att man går tillbak till pionjärerna och undviker ointressanta band som Adept.