Okej underhållning med Warner Drive

Bara dagar innan festivalen drog igång blev det känt att ett av årets stora dragplåster – Nazareth –  blev tvungna att ställa in på grund av sjukdom. På lördagen kom nästa bakslag mitt under pågående festival. The Hives ställde in bara timmar innan sin konsert på grund av att en anhörig till bandet ska ha blivit allvarligt sjuk. Det var åtminstone vad arrangörerna sa när de meddelande nyheten till en besviken publik vid 20-tiden precis in Pretty Maids skulle gå på. Är det så är det naturligtvis tråkigt för alla inblandade.  Fyra och en halv timme senare var det tänkt att The Hives skulle avsluta hela festivalen. En bokning som arrangörerna var stolta över att ha rott i land. I stället fick det amerikanska bandet Warner Drive rycka in och spela en gång till samma dag. De hade redan spelat tidigare på eftermiddagen och gjorde alltså en spelning till klockan 23 då Hardcore Superstar egentligen skulle ha spelat enligt schemat. Hardcore Superstar fick i stället äran att axla The Hives avslutningstid och stänga festivalen. Så kan det bli. Trist för publiken och surt för arrangörerna som hade dubbel otur i år. Och synd om The Hives som förutom beskedet i lördags är inne i omfattande rättsprocess mot bland andra The Cardigans i den så kallade Tambourinetvisten. Men bollen är rund och allt kan hända som man säger på fotbollsspråk. Femmannabandet Warner Drive från Kalifornien är inte The Hives. Långt därifrån. Men de är ett kul rock n´rollband med en tydligt amerikansk profil med både skatepunkinfluenser och collegerocksound. Det mest signifikanta är kanske inte deras musikaliska kvalitet. Kanske snarare deras förmåga att med sin intensitet och output trollbinda publiken som villigt låter sig förföras. Dessutom verkar de uppriktigt älska det de gör. Det brukar räcka långt. Den långe sångaren Jonny Law studsar runt på scenen som om han vore outtröttlig. Både bandet och publiken lyfte sig ett snäpp från klockan 14-giget till 23-giget. Bandet var förstås glada över att få spela ytterligare en gång och de tackade ödmjukt arrangörerna flera gånger för den möjligheten. Många av deras låtar påminner om varandra och de kommer inte att gå till historien som några fantastiska låtskrivare. Men de bjuder på helt okej underhållning och får klart godkänt med tanke på omständigheterna. Med facit i hand förtjänade de den senare tiden som passade dem betydligt bättre än eftermiddagstiden.Ett extra plus för att de rev av Roxettes The Look i mitten av setet. Såklart en lagom flirt med den svenska publiken.