Orsaker till brist på familjehem
Att det är så är inte konstigt eftersom det är ett stort steg för en familj att ta ansvar för ytterligare en familjemedlem; en liten människa man förväntas ta till sitt hjärta, men som man hela tiden ska vara medveten om inte självklart kommit för att stanna.Att bli familjehem är ett stort ansvar. Familjen har att ställa sig frågan: har vi vad som krävs för att hjälpa och stötta detta barn? Förutom det svar de själva kommer fram till har samhället också anställt de som kan hjälpa varje familj med svaret på den frågan. Att så sker är viktigt för det omhändertagna barnet, för familjen och för samhället som bär ett stort ansvar att hitta bra familjehem.
Men bristen på familjehem handlar inte endast om det stora ansvaret. Det beror heller inte på den stora förändring som hela familjen måste kunna ställa upp på. Orsaken till bristen på familjehem är att de som väljer att bli familjehem tyvärr allt för sällan kan rekommendera andra att göra samma val som de gjort. Det handlar då inte om att barnet eller barnen de tagit in i familjen varit den största belastningen, utan snarare den maktlöshet de känner när samhällets tjänstemän och politiker i de sociala nämnderna väldigt sällan tar ställning för familjehemmets åsikt om vad som är det bästa för barnet. När det kommer till avgörande skeden i de omhändertagna barnens liv är det främst ”proffstyckare” som får sin stämma hörd och inte de som dagligen ser och hör hur barnen agerar och beter sig.
Nu är givetvis frågan inte så enkel att familjehemmen alltid sitter på det enda rätta svaret. Det finns ju tyvärr även exempel på familjehem som visat sig vara dåliga och precis som samhällets tjänstemän ska vara bra på att rycka in när det biologiska hemmet inte fungerar ska de av samma anledning rycka in när familjehemmet inte är bra för barnet. Den bästa metoden för att få detta att fungera är, på grund av att ett barn är inblandat, att samhället genom sina tjänstemän oftare erbjuder stöd snarare än att genomföra kontroller. Genom stöd ökar förutsättningarna för att familjehemmet ska lyckas. I sin närvaro för att stötta sker också en indirekt kontroll om hur situationen för barnet egentligen är.
Att som mamma och pappa bli fråntagen sitt barn av samhället är ingen lätt situation, den känslan kan var och en som är förälder lätt förstå. Men att som familjehem bli utsatt för samma situation, det vill säga att beslutsfattare säger att barnet som de ansvarar för ska flyttas vidare, kan också vara en mardröm. Varje familjehem måste i och för sig vara väl införstådd med att det inte är en adoption de gjort och därmed kan dagen komma då den extra familjemedlemmen måste flytta. Den förståelsen är däremot alltid avsevärt större när familjen ser att barnet kommer få det bra och inte sämre.
Samhället behöver fler som ställer upp som familjehem. Ska bristen motverkas gäller det att ge dem som tar på sig ansvaret bättre stöd och ett bättre lyssnande. Proffsutlåtande kan vara bra, men den vardagsnära analysen är inte att förakta.
