En lös­ning, men inte den enda sa­lig­gö­ran­de

Det kan kon­sta­te­ras att en del pri­va­ti­se­ran­de inte fått önsk­värt ut­fall, men bil­den är mer rätt­vi­san­de när man även lyf­ter fram pro­blem som finns i den of­fent­li­ga drif­ten. Grund­tan­ken med pri­va­ti­ser­ing är trots allt att ge ut­rym­me för al­ter­na­tiv och dri­va på för­bätt­ring­ar. Ibland lyc­kas det, ibland miss­lyc­kas det.Ett an­nat och mind­re känt sätt att dri­va verk­sam­het är det som kal­las för int­ra­pre­nad. Syf­tet är att ska­pa al­ter­na­tiv till tra­di­tio­nell verk­sam­het utan att där­med läg­ga ut den på ent­re­pre­nad. Det­ta in­ne­bär att det fort­fa­ran­de är det of­fent­li­ga som dri­ver verk­sam­he­ten, där­emot har per­so­na­len ta­git över an­sva­ret för pla­ner­ing och eko­no­mi. Ny­li­gen såg jag en ar­ti­kel om ett äld­re­bo­en­de som drivs ge­nom int­ra­pre­nad och jag gil­la­de det jag fick läsa. De äld­re på det­ta bo­en­de fick hjälp av en per­so­nal som hade tid att be­mö­ta dem som in­di­vi­der. Per­so­na­len som ar­be­ta­de i sina egna klä­der för att ska­pa en mer hem­trev­lig käns­la hade dessutom stör­re möj­lig­het att på­ver­ka sina sche­man vilket gjorde att de triv­des bätt­re på jobbet.Det­ta ex­em­pel av int­ra­pre­nad får mo­del­len att fram­stå som den op­ti­ma­la lös­ning­en. Jag anar dock att pre­cis som när det gäl­ler of­fent­lig el­ler pri­vat drift finns det un­dan­tag. Få sa­ker och inga mo­del­ler är svart­vi­ta. Där­med är int­ra­pre­nad yt­ter­li­ga­re en drifts­form, inte den enda sa­lig­gö­ran­de.