Hembygden betydde mycket

Karl Olof var född i Matberga, Farstorps socken.Under min uppväxt i byn Tågarp i Farstorps socken hörde jag ibland talas om Karl Olof från grannbyn Matberga, en av bygdens söner, som hade utbildat sig till agronom och bodde i Uppsala. Jag har dock inget minne av att jag någonsin träffade honom då. Långt senare, när jag själv hade bott i Uppsala i många år blev vi nära vänner. Jag kan bara beklaga att jag inte tidigare hade lärt känna honom.

Han gick sexårig folkskola i Tågarp och kunde fortfarande namnge alla skolkamrater, däribland flera av min fars syskon. Som de flesta bondsöner fick han efter avslutad skolgång arbeta hemma på gården, en gammal släktgård sedan många generationer. Gården togs senare över av Karl Olofs bror, den välkände bygdeprofilen ”Ture i Matberga” och innehas nu av Tures son Magnus.Karl Olof var mycket intresserad av fruktodling och skaffade sig utbildningar och erfarenheter på olika håll, bland annat på Österlen. Som 20-åring tog han initiativ till att starta Hästveda musteri, och hyrde då in sig hos min mormors bror Nils Jönsson i dennes träskomakeri.

Han ville utbilda sig vidare och kom så småningom in på Vilans specialgymnasium i Åkarp där han tog studenten. Det var en skola som var speciellt inrättad för sådana av jordens söner, som var studiebegåvade och behövde komplettera sin utbildning för att komma in på agronomutbildningen. Denna låg på Ultuna i Uppsala dit Karl Olof kom 1947 och där han sedan stannade kvar. Genom åren ledde han försöksodlingar på ett stort antal ställen i landet.

Fritiden ägnade han åt sin trädgård där han kunde praktisera sin ympkonst på fruktträden. Ett annat intresse var fotografering och han tog också flygcertifikat för att själv flygfotografera sina försöksodlingar. Han var mycket språkintresserad och lärde sig ryska på egen handHälsan stod honom inte bi de sista åren men i hjärnkontoret var det oerhört välordnat. Hans minne var kristallklart.

Under våra samtal som ofta rörde hembygden kunde vi gemensamt nysta upp invecklade släktförhållanden i flera generationer. Han lärde mig att namnet på hans hemby var resultatet av en dålig översättning av prästen då Skåne blev svenskt. Det danska Madbjära, som betyder ungefär sankmarken på höjden blev Matberga. Den gamla hembygden betydde mycket för honom. Nu är han borta, en mycket fin och rikt utrustad människa, en verklig hedersman. En stor minnesbank är inte längre tillgänglig och en länk till en svunnen och mycket annorlunda tid är bruten. Jag kommer att känna stor saknad efter våra pratstunder på äkta göingemål.