Fokus på Malmöskola i bokdebuten

När Alexandra-Therese Keining var 18 år lämnade hon Malmö för att gå en film­utbildning i Los Angeles. 2002 debuterade hon som regissör med långfilmen Hot Dog och fortsatte sedan att jobba med filmproduktion på olika sätt.2011 kom det stora genombrottet med den guldbaggenominerade långfilmen Kyss mig där Mia som lever ett tryggt samboliv med sin pojkvän plötsligt blir himlastormande förälskad i sin pappas blivande frus dotter.

När Alexandra-Therese Keining nu romandebuterar befinner hon sig egentligen inte så långt från filmvärlden. Hon skrev själv manus till både Hot Dog och Kyss mig och även 14 var tänkt som film från början.– När jag bearbetade manusets personporträtt började de svälla, förklarar hon. Det blev mer text och mer personbeskrivningar men jag tänkte att jag fortsätter ändå. Och så blev det en roman i stället.14 börjar i en suggestiv skräckstämning. En pojke rusar genom en mörk, snötäckt skog med ett bylte i famnen. Han ser blodspår i snön och när han följer dem hittar han en annan pojke svårt misshandlad. Efter inledningen backar berättelse några dagar i tid och presenterar fem ungdomar vars hemligheter, längtan och sårbarhet ställs på sin spets under en helg och där händelserna i skogen är en viktig del av den dramatiska upplösningen.

Berättelsens sammanhållande länkar är den där Dammfriliknande skolan där de alla går och så en död pojke vid namn Ludvig som Alexandra-Therese beskriver som lite av en Laura Palmer:– Hans ande svävar över historien kan man säga. Jag gillar den här typen av mystifieringar och jag tycker om berättelser där man blir bortkollrad, där det är svårt att ha förutfattade meningar och där berättelsen inte går åt det håll man tänkt först.Alexandra Therese Keining gillar också tidlösa, mystiska miljöer så även om hennes skola har en verklig förebild är resten av miljöerna – den lilla staden, motorvägen som leder bort och den mörka skogen – ren fiktion.– Det gör att man känner sig lite otrygg som läsare, säger hon. I 14 tar Alexandra-Therese Keining upp mobbning, sexuella övergrepp, självskadebeteende, ensamhet och döden och det är stark och stundtals tung historia där hon hämtat inspiration från verkliga brott som ungdomar begått mot varandra. Och även om till exempel Kyss mig är en ljus historia så föredrar Alexandra-Therese Keining egentligen det mörka.– Kyss mig är på sätt och vis ett undantag. Där ville jag ha en positiv kärlekshistoria, ett champagneslut, eftersom det behövs bland hbtq-skildringar som ofta är mörka och deprimerande. Men det är enklare för mig att skriva mörkare historier. Jag känner mig hemma där och i stämningarna i 14.Alexandra-Therese Keining trivs också med att växla mellan att skriva filmmanus och regissera och att skriva böcker.– När jag skriver en bok saknar jag filmskrivandet och när jag jobbar med en film saknar jag den lugna skrivprocessen, säger hon, och lägger till att det sköna med att skriva litterärt är att hon vet att hennes meningar och punkter får vara kvar.– När jag skriver ett manus och sedan regisserar så är det ofta en del som försvinner i klipprummet. Just nu tar Alexandra-Therese Keining nyfiket del av allt det innebär att släppa en bok samtidigt som hon jobbar med filmatiseringen av en annan ungdomsbok – Jessica Schiefauers Augustbelönade Pojkarna – och med ett stort och än så länge hemligt manusprojekt. Längre fram är det inte omöjligt att det blir fler böcker – den där mystiske Ludvig i 14 pockar nämligen på en fortsättning medger hon. Och så finns det naturligtvis en chans att 14 så småningom också blir den där långfilmen som den var tänkt att bli från början:– Jag har faktiskt precis avslutat ett långfilmsmanus baserat på boken, avslöjar Alexandra-Therese Keining. Flödet är ju ändå filmiskt, med tydliga scener och flytande dramaturgi.