Richard Moore har fortfarande svårt att se på bilden där hans vän Marian McCabe kläms ihjäl mot stängslet. Foto: Stefan Sandström

Okänd räddare hjälpte honom över staketet

Fotboll Lördagen den 15 april 1989 är en dag som Richard Moore aldrig glömmer. Det som skulle bli en fotbollsfest förändrades på några minuter till en katastrof som ingen hade kunnat förutspå. Som något av ett under klarade Richard livhanken, men en av hans vänner, Marian McCabe, var en av de 96 Liverpoolsupportrar som klämdes ihjäl på Hillsborough, Sheffield.

Fakta: Hillsboroughkatastrofen

Hillsboroughkatastrofen inträffade den 15 april 1989, och 96 Liverpoolsupportrar omkom och 766 skadades. Efterspelet till katastrofen har blivit en segdragen historia eftersom de första offentliga uppgifterna om att olyckan helt och hållet berodde på supportrarna var felaktig. Dessutom beskylldes supportrarna av tidningen The Sun för att ha varit våldsamma mot räddningspersonal och att de skulle ha rånat skadade och döda personer. Detta var grova lögner och medförde att The Sun tappade en upplaga på 200 000 till dagens på cirka 10 000.

Utredningarna som gjordes då friade också polisen från ansvar, men i efterhand har det visat sig att vittnesmål ändrades av polisen för att passa dem bättre. Det har också framkommit att 41 personers liv hade gått att rädda om de hade fått hjälp i tid.

Familjerna till de drabbade har dock hela tiden kämpat för att få fram den riktiga sanningen, och i september 2012 publicerades en rapport som friade supportrarna helt och hållet och istället lade skulden på polis och myndigheter som försökt mörklägga sina egna misstag och lägga skulden på Liverpoolsupportrarna.

Publicerades ursprungligen den 15 april 2014.

För 42-årige Richard Moore är fotboll en stor del av livet, och det är väl inte så konstigt i sig eftersom han är uppväxt i fotbollens förlovade land England, närmare bestämt i Scunthorpe.
Tidigt blev Liverpool FC laget i hans hjärta, och han har följt sitt lag i ur och skur. Trots att han flyttade till Sverige och Hässleholm 1995 har han inte givit upp sitt lag, och resorna han gjort till både England och ut i Europa för att se Liverpool är otaliga. Bara hans upplevelser från dessa resor är värda en artikel i sig, men mest är han tacksam för att ha fått möjligheten att göra dessa resor.

1989 var det fortfarande väldigt prestigefullt att vinna FA-cupen, och när Liverpool hade chansen att ta sig till finalen på Wembley genom en semifinalseger över Nottingham Forest slöt som vanligt supportrarna upp. Semifinalen spelades på neutral plan, Hillsborough i Sheffield, och normalt sett skulle det inte innebära några problem, men det var mycket som gick snett. Alldeles för mycket.
– Bara att vi var tilldelade Leppings Lane som var mycket mindre än den andra läktaren var fel. Liverpool hade ju så många fler supportrar än Forest, säger Richard Moore.

Han och hans kompisar hade åkt tidigt till Sheffield för att kunna insupa atmosfären, och de gillade att vara på plats i god tid för att kunna välja plats på läktaren. Richard har en klar minnesbild av hur det såg ut när de skulle gå in på arenan.
– Det vara bara en liten öppning och när man gick in genom den såg man inte hur det såg ut på läktaren så alla tog såklart den vägen in. Sen stod där några poliser som vanligt, just då var det inget konstigt med det.
Väl inne på läktaren var det inte så mycket folk eftersom det var en dryg timme kvar till matchstart så de kunde stå där de ville.
– Jag ville gärna stå rätt så i mitten rakt bakom målet medan Marion ville stå långt fram, så när det började komma mer folk tog vi våra platser, säger Richard som ganska snart märkte att något var fel.

Fler och fler tryckte sig in på Leppings Lane som hade plats för 10 000 åskådare. Problemet var dock att 25 000 Liverpoolsupportrar var på plats i Sheffield och som skulle ta sig in på arenan, så trycket utifrån var enormt.
– De som var på väg in hade ingenstans att ta vägen eftersom de leddes in på samma ställe allihopa, och det trycket som var på läktaren var hemskt. Jag har aldrig någonsin känt ett sånt tryck, man kunde inte ta sig någonstans utan bara följde med, säger Richard som är märkbart tagen av att berätta om händelsen.

Rörelserna på läktaren förde honom allt längre fram och helt plötsligt var han längst fram vid stängslet som på den tiden fanns på läktarna. Trots oroligheterna på Liverpools läktarsektion valde domaren att blåsa igång matchen, samtidigt var det människor som klämdes ihjäl på läktaren.
– Trycket blev värre och värre hela tiden, och jag tänkte att jag klarar inte detta längre. Jag kunde inte röra mig och kände inte marken, säger Richard som helt plötsligt den där lördagen mötte sin räddare.

När han stod tryckt mot stängslet så var det någon som klättrade upp på stängslet och helt plötsligt tog tag i hans armar. Första försöket att dra upp honom misslyckades, men på andra försöket följde Richard med upp och kunde sätta sig i säkerhet.
– Vem det nu än var så räddade han livet på mig.

Väl ute från läktaren kunde Richard få en bättre bild av den katastrof som utspelade sig framför hans ögon, och det var otäcka bilder som etsade sig fast på näthinnan. Människor som kämpade för sitt liv samtidigt som polisen vägrade öppna den dörr i stängslet som fanns.
– Jag tror att polisen först inte vill öppna den dörren eftersom de trodde att det var kravaller på gång. Egentligen var det inte så konstigt med tanke på vad som hänt tidigare år, men när en kille tryckte upp en polis mot stängslet så tvingades de öppna den dörren, säger Richard som själv började hjälpa andra som tog sig ut från läktaren.
– Vi hjälpte så många vi kunde. Det värsta av allt var att det inte fanns några ambulanser på plats. Sen kom det hur många som helst, men det öppnades inte för dem så de kunde köra in på arenan utan vi fick bära skadade människor över hela planen till en utgång som var precis där Nottinghams supportrar stod och vi blev bara utskrattade av dem, säger Richard som vände tillbaka in på arenan för att leta efter sin kompis Marian McCabe.

Samtidigt såg han poliser på planen som inte gjorde någonting trots att det låg fullt av skadade och döda människor överallt.
– Det var fruktansvärt att se. Men jag hittade inte Marion då, och tänkte att hon säkert tagit sig ut från arenan och åkt hem.

I det läget grep känslorna tag i Richard och han satte sig ensam på en läktarsektion och bröt i stort sett ihop, för att sedan lämna arenan för att ta sig hemåt med tåg.
– Jag glömmer aldrig den tystnad som var på tåget hem, ingen sa någonting, alla satt bara helt tysta, säger Richard.
Även om Richard hade förstått vilken katastrof han varit med om var det först nästa dag när han köpte tidningen som han insåg vidden av den. I tidningarna kunde han läsa om vad som hänt och alla dödsfallen, men ännu värre var bilden som chockade honom. På en stort uppslagen bild i en av tidningarna syntes hans kompis Marian McCabe som på ett fruktansvärt sätt trycktes upp mot stängslet. Just då visste han inte om att hon dog i samband med det, men han kunde såklart ana det värsta och fick det bekräftat senare.

Den enorma tragedin han var med om påverkade såklart honom, men samtidigt orkade han inte tänka på det.
– Man var ung och försökte bara gå vidare för det kom nya matcher, men det fanns alltid i huvudet.
När den första utredningen av olyckan kom utpekades Liverpools supportrar som skyldiga, något som fick Richard att känna hopplöshet.
– Alla vi som var där vet hur det gick till, men när den utredningen kom gav jag upp allt hopp och försökte inte tänka mer på den dagen. Men jag beundrar alla de familjer som jobbade vidare för att få fram sanningen och har lyckats med det.

Den 15 april varje år hålls en minnesceremoni på Liverpools hemmaarena Anfield för de 96 personerna som fick sätta livet till, men Richard Moore har aldrig orkat närvara vid ceremonin.
– Det är alldeles för känslomässigt för mig, och det blir värre för varje år. Jag har verkligen försökt ta mig dit och funderat på att vara på plats i år, men jag klarar inte av det, säger Richard som så sent som i höstas pratade med den före detta Liverpoolspelaren John Aldridge om händelsen.
 

Händelsen på Hillsborough har givetvis påverkat Richard Moore på mer än ett sätt, men att ge upp kärleken till fotbollen har han inte haft en tanke på. Sedan katastrofen har han fortsatt gå på fotboll och samlingen av biljetter, halsdukar, programblad, signerade tröjor och mycket annat som han har i sin ägo är imponerande.
– Fotbollen har gett och ger mig så mycket, och jag försöker föra över den känslan till mina barn.

Fakta: Hillsboroughkatastrofen

Hillsboroughkatastrofen inträffade den 15 april 1989, och 96 Liverpoolsupportrar omkom och 766 skadades. Efterspelet till katastrofen har blivit en segdragen historia eftersom de första offentliga uppgifterna om att olyckan helt och hållet berodde på supportrarna var felaktig. Dessutom beskylldes supportrarna av tidningen The Sun för att ha varit våldsamma mot räddningspersonal och att de skulle ha rånat skadade och döda personer. Detta var grova lögner och medförde att The Sun tappade en upplaga på 200 000 till dagens på cirka 10 000.

Utredningarna som gjordes då friade också polisen från ansvar, men i efterhand har det visat sig att vittnesmål ändrades av polisen för att passa dem bättre. Det har också framkommit att 41 personers liv hade gått att rädda om de hade fått hjälp i tid.

Familjerna till de drabbade har dock hela tiden kämpat för att få fram den riktiga sanningen, och i september 2012 publicerades en rapport som friade supportrarna helt och hållet och istället lade skulden på polis och myndigheter som försökt mörklägga sina egna misstag och lägga skulden på Liverpoolsupportrarna.