Hans nya kan bli en brandfackla i höst

När en stor spaanläggning ska byggas i kommunen, ser han att man struntat totalt i en mängd gällande bestämmelser, varför planeringen stoppas. Det luktar korruptionsskandal, då det finns misstänkta kopplingar mellan kommunledningen och byggfirman. Pontus får anonyma brev och nattliga påringningar. De påträngande journalisterna, som jagar honom, är svårhanterliga och hans sambo har redan lämnat honom. Han har ingen längre att prata med och frågar sig för första gången vem han egentligen är.

Komma nära är en roman som ligger rätt i tiden och som handlar om att bli vuxen och om att välja mellan att ta ansvar eller bli en vanlig skitstövel. Ytterst handlar den precis som Den tjugofjärde dikten, Claesons förra roman, om att leva ett värdigt liv och att besluta sig för vem man vill vara. Här finns en identitetsproblematik som engagerar och berör. Vem är Pontus egentligen men framför allt vem vill han vara? Och vilket samhälle vill vi leva i? Claeson ställer frågorna och sedan är det upp till läsaren att besvara dem.

Även Den tjugotredje dikten handlade ju om hur vi lever våra liv och hur vi vill leva dem. Claeson har alltid haft något väsentligt att säga om livet och om hur vi har det som människor. Att leva är att lida för honom, då livets mening är lidande, men han uttrycker det på ett sådant sätt att det inger oss både tröst och hopp. Komma nära är också en roman om mod. Det gäller att leva nu och också att våga säga ifrån, när det behövs. Lidandet måste ha en mening för att ge också livet en mening.

Jag har alltid imponerats av Claesons oerhörda lyhördhet, när han med språkets hjälp både blottställer och döljer en hel del av våra tillkortakommanden som människor. Han har en särskild förmåga att återge naturligheten och nyanserna i den vardagston han anslår i kombination med den mycket uttrycksfulla enkelheten och klarar också av att gestalta tystnaden mellan människor. Det är allt mycket skickligt gjort. Det är hela tiden Pontus perspektiv som gäller, när vi får ta del av hans tankar i form av inre monolog.

Komma nära är långt ifrån någon av hans bästa böcker men ändå ingen oförarglig bagatell, även om den känns mycket tunnare än Den tjugofjärde dikten. Jag kan tänka mig att romanen kan fungera som en brandfackla i höstens valrörelse. Och då inte bara på västkusten.