Anna-Lena Winter från Glommen på Västkusten blev blixtförälskad i rock och pop som ung. – Jag blev biten med en gång och sedan dess har jag hållit på med musik. De senaste 25 åren har jag varit produktiv och spelat och turnerat mycket. Hon har också spelat mycket i England och under namnet Winter har hon släppt fyra album. Raw som kom i veckan är hennes femte album på femton år.
Håkan Nyberg, välkänd skånsk musiker, som bland annat spelat mycket med Wiehe, träffade hon för många år sedan i USA – Vi träffades i Key West, jag var där och spelade på Sloppy Joes. Våra vägar har korsats genom åren, men vi hade aldrig spelat tillsammans tills för två år sedan, säger Anna Lena Däremot hade Anna Lena spelat med Håkan Svensson, gitarrist i Nationalteaterns rockorkester. Han var också med på hennes fjärde platta.
När Nationalteatern spelade på en liten festival i Falkenberg förra sommaren träffades Anna Lena och Håkan Nyberg igen och började prata om att göra något. – Då hade jag en förbandsspelning till Ian Hunter som skulle komma till Falkenberg. Det skulle jag och Håkan Svensson göra.– Då vill jag vara med. Det sa jag. Och så blev det, säger Håkan Nyberg.
Första gången trion spelade tillsammans var soundcheck inför just den konserten. – Jag hade satt av hela dagen. Men vi körde två gånger och sedan var vi klara, säger Anna Lena.– Håkan och jag har ju spelat så mycket ihop, så vi kan nästan intuitivt känna vad som är på gång, säger Håkan Nyberg. Då har man mycket gratis. Och låtarna kunde man ju.
Inspelningen av Raw har varit en bra erfarenhet. På grund av medlemmarnas andra åtaganden har det blivit lite utspritt. – Det kändes så gott. Målen har varit att spela in både på ett klassiskt sätt och samtidigt modernt, någon slags crossover. Och det bär frukt. Det är viktigt att man hittar ett skönt sätt att jobba i studion, säger Anna Lena. Håkan Nyberg håller med.– Jag kan känna studiofrossa ibland när man kommer in i en modern hightech studio, säger han. Men nu har vi spelat in i Håkan Svenssons egen välutrustade studio och den har vardagrumskänsla med vanliga möbler och mattor.
Att spela i den sättningen Anna Lena, Håkan S och Håkan N gör är speciellt.– Man har en stor frihet i sitt instrument inom vad låten kan ge. Trummorna får ett eget register, gitarren får sitt och sången sitt. Ibland är basisten i vägen med sitt register, bastrumman är bäst när den är ensam om man nu gillar Led Zeppelin-trummor som jag gör. Det är så enkelt och självklart, myser Håkan Nyberg.
När bandet står på scen ser det också annorlunda ut. Alla tre står på rad längst fram. – Man är verkligen med i bandet, säger Håkan Nyberg, det har jag velat sedan jag såg Procol Harum i Lund 1972 och trummisen Barry Wilson satt på sidan och de hade orgeln som tyngdpunkt i mitten. Man såg vartenda slag, man såg allt han gjorde. Nu har trion fått äran att öppna upp för Ian Hunter igen, på KB den 16 oktober. – Det är det vi helst gör, spelar live. Live är vi grymma, säger Anna Lena Winter.
