Lite medmänsklighet i vardagen

 Jag surade lite för mig själv över att den rimmade laxen hade något nålben kvar fortfarande och att de hade använt lite väl mycket av stjärten, där fisken blir trådig. Som före detta fiskhandlarbiträde kan man lätt bli lite kinkig när det gäller fiskrätter. En hemlös kvinna vandrar in i baren, till synes obekymrad över sina nakna, smutsiga fötter på marmorgolvet. Med sig har hon en barnvagn med två entusiastiska små hundar i. Sen händer inte alls det som man trodde skulle hända.

Hon slår sig ner vid ett bord och den prydliga servitrisen kommer fram. Servitrisen klappar hundarna och frågar vad kvinnan vill ha. Hundarna får vatten och kvinnan till synes gratis kaffe.

Sedan sitter hon där, i flera timmar. Hundarna sover under de fina läderstolarna. Då och då går personalen och kollar om hon behöver något mer. Plötsligt känns inte laxen så viktig längre, den smakade ändå rätt gott.

I den bästa av världar finns det inga hemlösa personer. Någon debattör skulle säkert kunna hävda att denna medmänsklighet är suspekt, att välgörenhet är nedlåtande och att samhället borde tagit hand om henne. Eller att hon är en bevis på ett havererat klassamhälle.

Men varken jag eller den hypotetiska debattören vet något om henne eller har hört hennes historia. Så i väntan på utopia är det gott att se denna lilla oas av medmänsklighet och värme.