Argumenten för älgjakt håller inte
Nästan alltid ingår det i jobbet att vara helt objektiv. Igår var det emellertid annorlunda för mig. Jag var då med på älgjakten utanför Hässleholm i egenskap av vegetarian. Jag fick alltså ta med mig mina åsikter in i denna för mig obekväma situation och sedan skriva om det. Det var speciellt.Såhär efteråt kan jag ju säga att jag förstår tjusningen med jakt något bättre.
Det är en härlig naturupplevelse att lämna de upptrampade stigarna och ge sig djupt in i en skog som är helt fantastiskt vacker i dimhöljt morgonljus. Dessutom är jag inte en bättre människa än att jag tycker det är lite spännande att skjuta med vapen.Men ändå, trots detta, känner jag fortfarande att inget av detta rättfärdigar själva målet med sysselsättningen – att döda älgar.
För en viktig del i de flestas agerande är ju att vi applicerar någon form av förnuft på lustkänslorna. Och inga av de förnuftsargument som framförs i samband med jakt känner jag är hållbara. Som att viltjakten minskar den felaktiga köttproduktionen och att det då i förlängningen leder till fler lyckliga djur och på så sätt större rättvisa. Eller att det är nödvändigt att skjuta älg för att de annars blir för många och då förstör för sig själva, för oss och naturen.
Vad det gäller den felaktiga köttproduktionen fortsätter den ju att öka, trots jakt. Idag äter vi hela 88 kilo kött per person, en ordentlig överkonsumtion. Och, inte att förglömma, det går utmärkt att leva som vegetarian. Rent etiskt blir det inte heller mer rättvist. Det faktum att en älg förlorar sitt liv då den skjuts kan aldrig kompenseras av ett annat djurs existens. Applicera resonemanget på människor så blir orättvisan tydligare.
Att jakten krävs för att begränsa älgstammen skulle jag kunna köpa om antalet älgar närmade sig en populationskollaps och då var till skada för sig själva. Att agera i sådana lägen är ju också att ta ansvar för naturen. Nu är ju dock inte en sådan kollaps nära förestående. Och delar av mig vänder sig också mot att vi människor känner oss berättigade att sätta ut ramarna för hur många av andra som är för många. Med tanke på hur det ser ut med vår egen population, menar jag. Kanske borde vi begränsa den något istället – till förmån för andra?
Fram tills att jag får fler hållbara argument för älgjakten så fortsätter jag tycka att den är etiskt tveksam. Och den dag jag blir övertygad om motsatsen så kommer jag fortfarande önska att den iallafall inte kombineras med en slags folkfest. Då, som nu, vill jag gärna bli besparad de stolta jägarbilderna i dagstidningarna och tv-mys med Leif GW Persson, Lotta Lundgren och en bössa.
