Var det Kanadas ögonblick?

I Norges fall rör det sig självfallet om Utöyakatastrofen. I Sveriges fall kom insikten med mordet på Anna Lind, då vi på ett smärtsamt sätt insåg problemet med att statsråd och andra offentliga personer gick omkring oskyddade. Kanske är onsdagens skottlossning i Ottawa Kanadas ögonblick. Landet har hitintills varit hyfsat förskonat från den förvisso rätt rimliga amerikanska paranoian kring terrorism. Så är det inte längre.

En ensam person, Michael Zehaf-Bibeau, sköt en vakt och tog sig in i det kanadensiska parlamentet, där han under flera timmar terroriserade huvudstaden. Zehaf-Bibeau hade konverterat till islam och fick inte resedokument av myndigheterna eftersom han misstänktes vilja lämna landet för att ägna sig åt ”terrorturism”. Vänner misstänker psykisk sjukdom.

Vakten, korpral Nathan Cirillo, bar ett gevär som inte var laddat. Med grym ironi var han hedersvakt för den okände soldatens grav. Med ”bara” ett dödsoffer kunde dramat slutat betydligt värre, men det är sannolikt inte så stor tröst för Cirillos sexårige son. En teori har lagts fram om att fredspristagaren Malala Yousafzais närvaro i Ottawa kan ha varit en utlösande faktor, även om ingen vet.

Sannolikt sluter sig nu Kanada till skaran av länder som inte tar öppenheten för given längre. Det är lika tråkigt varje gång det händer.