En allians på talefot med facket

Enligt honom har partiet varit för lite förändringsbenäget när det gäller arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten. Oförmågan att våga ändra i regelsystemen, och därmed utmana facket blir enligt honom en förklaring till att Alliansen tappade regeringsmakten. Hans analys är knappast klockren. För även om Moderaterna blev valets stora förlorare tappade också Folkpartiet och Centerpartiet i väljarstöd, trots att inga väljare kan ha svävat i tvivelsmål om var dessa partier står när det gäller arbetslivet och synen på facket.När borgerliga politiker tänker på facket ser de förmodligen LO och dess olika fackförbund framför sig. Men fackföreningsrörelsen består av så mycket mer, alla tjänstemannafack inom såväl TCO som SACO, där många av medlemmarna utgör väljarunderlag för allianspartierna. Att utmana fackliga organisationers ibland stelbenta syn på arbetsrätt och arbetsmarknadens villkor innebär därför inte enbart risk för konfrontation med breda LO-grupper utan också att borgerliga politiker riskerar att hamna på kollisionskurs med sina egna väljare. Borgerliga politikers syn på ”facket” präglas av LO-förbundens starka kopplingar till det Socialdemokratiska partiet. Även en del tjänstemannaförbund har alltför nära lierat sig med S. Det har gjort att de borgerliga partierna haft svårt inta en avspänd relation till fackföreningarna. Men det är viktigt göra åtskillnad mellan fackföreningarna och de anställda som individer. Löntagare har intressen att värna som inte självfallet sammanfaller med arbetsgivarintressen. Borgerligheten måste klara att hantera balansgången mellan dessa intressen. Vi har ett arbetsliv där förändringstakten blir alltmer uppdriven. Allt färre kan som unga välja en utbildning som det går att försörja sig på ett helt yrkesliv. Det fasta jobbet som någon får efter att ha blivit förankrad på arbetsmarknaden som vuxen är sällan tryggt. Allt färre kommer att ha yrkeskarriärer som handlar om 30-40 år hos en och samma arbetsgivare. Med ett arbetsliv i snabb och ständig förändring skapas oro hos människor. Hur skall det gå med den ekonomiska tryggheten? Måste jag flytta om företaget läggs ner? Vem vill ha en anställd som är 50-plus när det står många 30-åringar i kö för jobben? Klarar min make/maka att få jobb om jag tvingas flytta för att arbetsplatsen avvecklats. Och hur skall det gå för barnen som rycks upp från sin invanda tillvaro? Det finns en stor otrygghet i arbetslivet. Den borgerliga arbetslinjen, som i grunden är rätt tänkt, måste också vara trygghetsskapande. Det är inte självklart för den borgerligt röstande civilingenjören eller den lika borgerliga kvinnliga veterinären att tycka att en försvagad arbetsrätt och försämrad turordning för den som varit länge på en arbetsplats är något gynnsamt. De Nya Moderaternas dåliga valresultat berodde knappast på att partiet i dag har en modern syn på fackliga organisationer. Snarare är det ett vågspel om Alliansen börjar betrakta facket som en motståndare istället för en konstruktiv kraft. Då driver man över borgerliga väljare till de rödgröna partierna.