Annons

Dunham tar upp det som tål att upprepas

Litteratur \"Är hon verkligen värd all uppmärksamhet? Är hon bra på riktigt, eller bara en produkt?\"
Publicerad 22 november 2014 • Uppdaterad 14 december 2021
Foto: Autumn de Wilde
Foto: Autumn de Wilde

Dunham skapade med Girls en ständigt behövlig motkraft till det trånga mediaklimat som är rådande för i synnerhet kvinnor.

I serien exploaterar hon sin, enligt pådyvlade normer, icke-perfekta och icke-slimmade kropp på ett närmast hutlöst vis; Dunham menar att en kropp som hennes ska kunna ta lika stor plats i det offentliga rummet som alla andra kroppar. Hon menar att vi måste sluta skämmas, sluta begå våld mot oss själva och istället rucka sönder föreställningen om vad som är vackert. Helt enkelt kräva omvärldens acceptens av våra kroppar, hur dessa än representeras, och jag förfasas än en gång över att vi fortfarande inte kommit längre. Hur många gånger ska vi behöva säga det?

Annons

Med Not that kind of girl ger Dunham en kortberättelse om sitt liv och leverne, men på ett mer eftertänksamt vis än serien, just så som litteratur inbjuder till. Boken är en essäsamling i fem delar där barndom, föräldrar, vuxenblivande, kärlek och sex, kropp, vänskap och arbete, ja, i stort hela existensen avhandlas. Det är småtrevliga anekdotiska kadriljer som brakar av humor, självironi, allvar och lek över 308 sidor, och jag blir inte uttråkad förrän alldeles mot slutet. När Dunham beskriver de många sommarläger hon brukade åka till. Dock inser jag att detta är en vanlig företeelse under en amerikansk uppväxt, och att det varit en del i hennes kvinnoblivande, men ändå.

Jag är inget gammalt Girls-fan, började titta för två månader sedan, men jag älskar det Dunham förespråkar. För tyvärr är det så här: När det kommer till kvinnoemancipatoriska frågor måste en tala mycket tydligt, långsamt och pedagogiskt. Såväl på mikronivå som makro, och upprepa gång efter annan. Gärna bädda in budskapet i humor, vardag, och igenkänningskomik så att det som meddelas inte upplevs som hotfullt av recipienten. Allt för att synliggöra de skevande strukturer vilka överlever vinter efter vinter, till synes i oändlighet.

Som exempelvis i texterna om kroppen där Dunham nagelfar dieter, ätstörningsproblematik, självbild och upplevelsen av sin kropp som något som invaderar och måste styras: “Jag ska gå in hårt för att uppnå detta (ta mina tillskott, lyssna på min kropp, undvika gluten, raffinerat socker, sprit, för mycket rött kött och fetter, gå på Physique 57 pass trots att alla kvinnor där är förlovade och elaka.)” En mening som säger så mycket mer än vad som står. Eller det sorgliga stycket om endometrios, den dolda kvinnosjukdom som många inte får adekvat hjälp för och som kan leda till stor smärta, och i sämsta fall infertilitet. Eller stycket om hennes OCD-problematik. Eller en misstänkt våldtäkt.

Visst, Dunhams tillvaro har varit, och är, New York-pladdrigt privilegierad. Hon har kärleksfulla konstnärliga föräldrar som har gett henne en trygg uppväxt med materiell standard. Men det finns en allvarlig underton som inte bör förringas, och som jag anser vara det viktigaste med boken. Språkligt är det inget subversivt poetiskt verk, men jag tror nu inte att det är Dunhams avsikt heller. Faktiskt tror jag att hon skrivit på denna lättillgängliga, men inte alls oävna prosan, för att få så stor spridning som möjligt.Det har uppstått en smärre kulturdebatt i tidningar och sociala medier kring Dunham: Är hon verkligen värd all uppmärksamhet? Är hon bra på riktigt, eller bara en produkt? Borde hon inte banta? Ungefär det som brukar hända när en kvinna som inte ber om ursäkt för sig tar plats. Hur många gånger ska vi behöva upprepa den här rundan? Lär vi oss ingenting?

Expressens kritker Therese Bohman säger i sin recension av Not that kind of girl att det är bättre att "läsa Kirkegaard" än lägga tid på Dunham. Hon eller korrläsaren stavade hans namn fel, ja. Kierkegaard i all ära, men han var allt annat än en företrädare för kvinnors rättigheter, kvinnors bildning och plats på arenan. Så jag säger: Läs Judith Butler istället. Eller ännu hellre: Läs alla tre och lär dig det du har nytta av.

Fakta:Not that kind of girl

Författare: Lena Dunham

Översättning: Annika Ruth Persson, Johanna Karlsson

Förlag: Norstedts

Helena Lie
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons