Hyresgäster med nya behov
Det finns två enkla förklaringar:För det första är organisationen är uppbyggd kring en helt annan boendekultur än den som råder i dag. Förr i tiden samlades man mer kring gemensamma aktiviteter som gårdsfester och annat. I dag finns inte samma behov av att umgås med sina grannar. Dels på grund av att vi jobbar mer och prioriterar den egna familjen när vi är lediga, dels för att omflyttningen är mycket större i dag. För det andra innebär föreningens starka band till Socialdemokraterna ett problem eftersom ens politiska hemvist har föga att göra med hur man bor. Hyresgästföreningens förra förbundsordförande Barbro Engman är öppet socialdemokrat, och hennes efterträdare Marie Linder, rekryterades från LO där hon tidigare var kommunikationschef. Längre ut i organisationen, på kvartersnivå, finns det kvar strukturer som gör att förtroendevalda av en slump ofta även är socialdemokrater. Att bli påprackad en förutbestämd politik för att man engagerar sig i sitt boende är omodernt och ofräscht. Precis på samma sätt som många fackförbunds mer uttalade äktenskap med Socialdemokraterna.
Det fanns en tid där nästan alla var socialdemokrater.Men det är inte så nu och det har inte varit så på väldigt länge.Att ha möjlighet till inflytande på sitt boende eller sina villkor som anställd ska inte ha något med partipolitik att göra. Vilken arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik man anser är den bästa får var och en avgöra vid val till riksdagen vart fjärde år.
Både facket och Hyresgästföreningen skulle vinna mycket på att skaka av sig det partipolitiska och istället koncentrera sig på att möta de behov som deras medlemmar har. Som enskild hyresgäst kan du inte få inflytande om det inte finns en lokal styrelse i ditt kvarter. Allmännyttans dialog med hyresgästerna sker i stor utsträckning genom de medlemsvalda kvartersstyrelserna (heter formellt lokala hyresgästföreningar).Naturligtvis behändigt för bostadsbolagen men inte för hyresgästernas behov. Om det inte ens räcker med att teckna medlemskap utan att man dessutom måste ta förtroendeuppdrag själv för att få inflytande då är något fel.
En annan märklig faktor är att hyresgästerna som regel inte får tillgång till de samlingslokaler som finns i kvarteret om det inte finns en lokal kvartersstyrelse som sköter om uthyrning och skötsel av denna. Även här en mycket behändig lösning för bostadsbolagen men knappast logiskt eller rättvist.
Kanske ska Hyresgästföreningen nöja sig med att ägna sig åt hyresförhandlingar och att stödja medlemmar med juridisk hjälp och annat konkret bistånd. Därmed skulle också bostadsbolagen själva bli ansvariga för att informera och sköta dialogen med sina medlemmar.
För som det är nu med vikande engagemang för förtroendeuppdrag minskar också hyresgästernas inflytande och bostadsbolagen behöver inte ens anstränga sig för att få till någon dialog med sina hyresgäster.
