Tätt och tempofyllt men stilanalys saknas

Minnesteckningar över personer som blivit var mans egendom brukar låta vänta på sig. Det var först häromåret som vi fick den första uttömmande biografin över Olof Palme, mer än 25 år efter hans död. Och det är förstås därför som den hårt lanserade biografin över Astrid Lindgren av dansken Jens Andersen fått en sådan uppmärksamhet innan den ens kommit ut på svenska.Denna dagen, ett liv är också den första minnesteckningen av vår älskade barnboksförfattare sedan hennes bortgång vid 94 års ålder 2002. Margareta Strömstedts levnadsteckning utkom redan 1977 med benägen hjälp av föremålet själv, men rymde trots det spektakulära inslag, som den skandalomsusade graviditeten 1926 och bortlämnandet av sonen Lasse hos fosterföräldrar i Danmark. Det avsnittet i biografin var så känsligt att det skrevs – avslöjar nu Andersen – delvis av Lindgren själv.

Det som hänt sedan Astrid Lindgrens bortgång är att en del korrespondens i Lindgren-arkivet på Kungliga Biblioteket blivit tillgänglig och att de hänsyn som måst tagas till den levande författarinnan fallit bort. Det betyder nu inte att Jens Andersen gör rent hus med tidigare biografiska skildringar eller vederlägger historien. Denna dagen, ett liv ska främst ses som ett komplement och framför allt mer stringent än det vänporträtt som Strömstedt skapade 1977.Släkt- och partsinlagor är för övrigt inte att förakta för en biograf. Jens Andersson har haft god hjälp av Astrid Lindgrens nu 80-åriga dotter Karin Nyman, som uppenbarligen varit klok nog att inse att med tiden måste familjens grepp om den biografiska bilden upphöra.

Vad är det då Jens Andersen anför som är nytt i saken? Till skillnad från Strömstedt ägnar han bara förströdd uppmärksamhet åt Lindgrens barndom på Näs och dess Bullerbyidyll. I stället går han rakt på ungdomsåren, volontärtiden på Vimmerby Tidning och den fatala kärlekshistorien och graviditeten med den 30 år äldre chefredaktören Blomberg. Det visar sig vid närmare efterforskning att det förhållandet varade längre än vad som tidigare framkommit och att paret gjorde sitt bästa gemensamt för att föra tingsrätten bakom ljuset i Blombergs skilsmässoförhandlingar. Vad historien framför allt visar är dock att den 19-åriga Astrid Lindgren hade sitt barns bästa för ögonen i vad hon företog sig här. Andersen har också spårat den danska fosterfamiljen, som visar sig ha varit en god sådan.Avsnittet om Astrid Lindgrens ungdomsår är ett av de allra starkaste i biografin. Det andra som fyller i tomma rutor är giftermålet och åren med Motormännen-direktören Sture Lindgren Han var en glad garcon och äktenskapet uppenbarligen lyckligt. Men Sture Lindgrens vidlyftiga representation och festnätter förskaffar honom omsider en skrumplever och en förtidig död. Fast innan dess hinner han med sin hustru odla deras stora gemensamma intresse, litteraturen. De åren av spirituellt samtal om kvällarna på Dalagatan 46 ska inte negligeras i berättelsen om vägen till debuten för Astrid 1944 med den rosade flickromanen Britt-Marie lättar sitt hjärta innan Pippi Långstrump slog världen med häpnad 1947.

Jens Andersen är professionell litteraturvetare och hans kortfattade analyser av Lindgrens författarskap när det rullar i gång på allvar är läsvärda och fullmatade när det gäller relationen mellan fiktionen och verkligheten. Däremot saknar man – som så ofta när det gäller barnlitteratur – en mer djuplodande stilanalys och verken insatta i en litteraturhistorisk kontext. Astrid Lindgren var beläst, arbetade som förlagsredaktör parallellt med sitt eget författarskap och hämtade förstås influenser från olika håll. Här finns också tidigare forskning att relatera till, till exempel Vivi Edströms analys av språket i Emil-serien.Bortsett från det är Denna dagen, ett liv en tät och tempofylld livsberättelse om Astrid Lindgren och hennes tid, där allt minsann inte var idyll. Men att det tidigt var något särskilt med Samuel August och Hanna Ericssons dotter från Vimmerby är alldeles klart. Som när hon sommaren 1925 med stor entusiasm organiserar en vidlyftig reportageresa till fots under rubriken ”På luffen” i Vimmerby Tidning. På sin exposé hamnar teamet till sist hos den berömda Ellen Key på Strand vid Vättern, som inte kan låta blir att vekna inför tilltaget hos lokaltidningens unga utsända. Och det är inne i salongen hos Ellen Key som Thomas Thorilds tänkespråk är målat på en taklist: ”Denna dagen, ett liv”.