60-talsrevyerna som fyllde Borgen
1961 och 1962 verkar ha varit händelserika år i Osby. En kommunsammanslagning firades med kaffefest, en banktrappa med ”vidhängande klagovisor” försvann. Dessutom polisbrist. Och så hade visst Ragnar Ljungkvist kommit in i fullmäktige igen. Med andra ord: gott om stoff att göra revy på. Allt enligt programbladet till Osbys vårrevy 1962. Redan 1959 hade det spelats revy i Osby, i nykterhetsorganisationen IOGT:s ordenshus. Från 1960 spelades revyerna på Borgen, oftast om våren. Georg Sundström, mannen bakom företaget Skol-Sundström, skrev manus de första åren och i ensemblen fanns bland andra Sture Rooth, Torsten Gustavsson och Marguerite Sundström.
En av de som var med på den tiden var Sonny Arneberth. – I slutet på 50-talet fanns en förening som hette SGU, Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund, berättar han. Vi var 40-50 stycken och vi hade den så kallade SGU-stugan nere vid Osbysjön. Där hade vi midsommarfester bland annat och där kom jag i kontakt med revygänget.Sonny Arneberth jobbade i färgaffär och hade stor konstnärlig talang. Därför fick han ansvara för dekorer tillsammans med bland andra brodern Sven. – Jag minns en gång när vi var på andra våningen i ett hus och målade en raggarbil i verklig storlek på masonit. Men när vi skulle ha ut den så kom den inte ut. Vi hade gjort den för stor. Vi fick såga itu den för att få ut den. Ett par av Sonny Arneberths dekorer finns faktiskt kvar på Borgen. Men den på bilden ovan, föreställande bland annat gamla järnvägshotellet och Sparbankshuset, är spårlöst försvunnen.
En djupdykning i Norra Skånes arkiv visar att föreställningarna allt som oftast var fullsatta och mycket omtyckta. 1968 års upplaga, med namnet Aprilvinken, verkar ha varit den sista och fick goda recensioner i tidningen. Nära buskis, men på rätt sida gränsen, tyckte Norra Skånes recensent: ”Det är inte vilka amatörer som helst som kan åstadkomma den avvägningen”.
Men hur rolig var då egentligen denna humor, så farligt nära gränsen till 60-talets variant av buskis, sedd med dagens ögon? Sonny Arneberth jobbade bakom scenen under föreställningarna men minns ändå många nummer, bland annat ett där Gunnar Jonassohn och Sture Rooth sitter på ett utedass i Centralparken med byxorna nedknäppta. Scenen, som går ut på att de bägge filosoferar över dåtidens aktuella händelser i Osby, slutar med att ett tåg hörs ankomma järnvägsstationen. Det förvånar herrarna. Tills en av dem kommer på att det måste vara kungen och regeringen som kommer – ”För de skiter ju i Osby!” – Det är nog många saker som kanske inte skulle roa folk på samma sätt i dag, säger Sonny Arneberth. Men då gjorde det det.
