Dna-märkning kan stoppa tjuvarna
– Titta här, säger Rolf Paimensalo och riktar en uv-lampa mot sin egen guldring. En gulgrön fläck lyser i skenet från lampan och avslöjar att ringen är märkt med ett unikt dna.
Det fiffiga är givetvis att detta dna är kopplat till en registrerad person och att stulna saker som återfinns lättare kan kopplas till den rätte ägaren.Behållaren med dna-vätska påminner om en otrendig nagellacksflaska. Det enda man behöver göra är att pensla ett litet område på de föremål som man är rädd om.– Gärna på ett litet udda ställe, säger Rolf Paimensalo och ger som förslag pensling under en bokstavstangent på en dator. Det ska gärna vara lite ojämnt och allmänt knixigt något som gör att det i princip är omöjligt att få bort märkningen.
Dna-vätskan innehåller både dna-strängar och så kallade mikropunkter. Mikropunkterna går att läsa av direkt med hjälp av ett litet handmikroskop. Skulle alla mikropunkter vara borta går det att identifiera dna-koden i vätskan genom ett laboratorieprov. Minsta partikel i dna-blandningen innehåller fullständiga dna-strängar.Ägaren registrerar sig och koderna och därefter kan uppgifterna sökas i både ett svenskt och ett internationellt register. – Metoden har funnits i England i cirka 20 år, berättar Rolf Paimensalo.
Men det är först på senare tid som man börjat använda metoden i Sverige. När man testat dna-märkning i bostadsområden i England, men även i Stockholmsområdet i Sverige har det visat sig att stölderna minskat avsevärt.– Hälarna vill till exempel inte befatta sig med dna-märkta föremål, berättar Rolf Paimensalo.
Den som vill sälja sina egna dna-märkta föremål kan skriva över föremålet på köparen och även ta bort dem från registret.Rolf Paimensalo är entusiastisk över metoden.– Jag är säker på att dna-märkning har kommit hit för att stanna.
