Annons

Till minne av Gert Skarp

Till minne Den 26 oktober 1956 föddes Gert Skarp, min morbror, i Tranetorp, Lönsboda, som nummer tre i en barnaskara på sex.
Personligt • Publicerad 23 mars 2015 • Uppdaterad 25 november 2021

Hans far var Hans-Boris, lärare i Tranetorps skola där de bodde, och hans mor Inga, som än idag håller ställningarna.Den 9 februari i år valde Gert att avsluta sitt liv.

Att försöka sammanfatta en persons liv på ett blankt papper är svårt. Det finns ju alltid så mycket mer att säga. Vi kommer alla att ha våra egna minnen av Gert och vår egen uppfattning om hur han var som person, och detta är bara en liten del av det jag känner och tänker när jag minns Gert. Gert var väldigt hemmakär och förutom en period då han var sambo i Osby så bodde han hela sitt liv i Tranetorp. Redan som barn var han väldigt intresserad av djur, och jag har flera gånger hört berättas hur han ”försvann”, för att sedan återfinnas på mage vid ett vattendrag, där han studerade grodyngel och andra smådjur.

Annons

Han trivdes på landsbygden, och som vuxen tillbringade han en stor del av sin fritid med ett fiskespö i handen vid någon av sjöarna runtomkring. Det hände att jag som barn fick följa med honom, antingen ut i nån båt, eller vid fiske från stranden eller på isen, och även om mitt fiskeintresse var långt ifrån lika stort som hans så uppskattade jag hans engagemang de gånger jag var med. Dessutom blev jag en jäkel på att rensa all fisk han tog med sig hem!

Förutom fisket så var Gert väldigt mc-intresserad. Han hade en egen motorcykel, och trots att han alltid var försiktig på vägarna så var olyckant framme en sommardag för snart fyra år sedan. En avåkning resulterade i en bruten rygg och en bruten nacke. Under behandlingen konstaterades att han hade diabetes, vilket misstänktes kunna vara orsaken till olyckan. Rehabiliteringen blev svår, och han drabbades av flera komplikationer och mycket värk. Exakt hur illa det var och hur mycket smärtan var avgörande för Gerts sista beslut kommer vi kanske aldrig att få veta, men det känns svårt att inte känna en sorg över att han fick överleva en sådan olycka för att sedan behöva ha så ont.

Gert hade en fantastisk humor och jag kommer att minnas honom som en väldigt rolig person. Hans humor var ofta rå men hjärtlig, och det var väldigt svårt att hålla sig för skratt när han själv skrattade så han hoppade åt något han sagt. Han tyckte om att skämta om och med sina vänner, och även om skämten ibland kunde tyckas ganska råa så hade han en förmåga att känna av folk så att det togs emot på rätt sätt. Dessutom tålde, och uppskattade, han när man gav svar på tal. Arbetet och arbetskamraterna, nu senast på Triplan och dessförinnan STG plast och Nolato, betydde mycket för honom och han berättade ofta om sådant som sagts och gjorts på jobbet, särskilt när det skämtade friskt.

Jag har funderat en hel del på hur jag mer skulle beskriva Gert som person, och egentligen är det ganska enkelt. Han var en mycket snäll person och han ställde alltid upp om han kunde. Kanske känns det därför extra jobbigt att han valde att avsluta sitt liv. Han fanns alltid där för oss. Varför kunde inte vi, hans släkt och vänner, få finnas där för honom? Varför kunde inte han, för en gångs skull, be om hjälp? Samtidigt vet vi alla att Gert inte var den som gjorde väsen av sig, utan vissa saker höll han helst för sig själv och det är väl något vi alla får försöka lära oss att respektera och acceptera. Tankarna går nu främst till Gerts mamma, min mormor. Jag älskar dig och önskar att du inte behövt gå igenom detta. Ingen hade kunnat göra mer för Gert än du gjorde. Gert, du saknas oss.

Admin
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons