Krönika

Vissa säger att den så kallade åsiktskorridoren, en snäv debattnorm för tillåtna och otillåtna uppfattningar, egentligen inte finns. Säg vad ni vill! De rättsliga begränsningarna för yttrandefriheten är få, och mothugg måste alla tåla. Talet om en åsiktskorridor är ett villospår som möjligen har en suspekt politisk baktanke. Är det inte i själva verket ett sätt att ge konservativa uppfattningar trumf i debatten och tysta kritiker genom att stämpla dem som ”politiskt korrekta”?

Att känna sig ensam i sin uppfattning och mötas av en vägg av motargument betyder inte att man är utsatt för åsiktskonformism. Så långt är invändningen riktig. Den som exempelvis skulle plädera för att Sverige bör återinföra vänstertrafik skulle finna sig åsiktsmässigt isolerad Förslaget skulle mötas av oförsonlig kritik. Ändå vore det långsökt att förklara motståndet med konformism. Så går det när argumenten inte bär.

Trots väggen av motargument skulle däremot en sak inte hända. Personen bakom ståndpunkten skulle knappast angripas. Ingen skulle ifrågasätta om vederbörande kunde få behålla sin anställning (om det inte gäller en generaldirektör för Trafikverket). Personens umgängeskrets skulle knappast känna ett tryck att dra sig undan vår trafikexcentriker. Diskussionen skulle begränsa sig till den märkliga sakfrågan och inte beröra personens hela livsföring.

En åsiktskorridor fungerar annorlunda. Statsvetaren Henrik Oscarsson som myntade uttrycket beskrev det som ”den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd”, det vill säga gränsen där personen, inte bara åsikten, blir ifrågasatt. Begreppet är en metafor för det som brukar kallas för ett tabu – och tabun finns i alla kulturer.

Hur känner man igen ett tabu? Det som är tabuiserat uppfattas som smutsigt till den grad att det blir oberörbart. I vissa kulturer kan det gälla en menstruerande kvinna eller otillåtet kött, i andra abortmotståndare eller invandringskritiker.

Håll utkik efter när någon säger sig känna ”olust”, ”äckel” och”kräkas” av att ta del av ståndpunkter. Smutsen begränsar sig inte till åsikten utan smetar av på den som framfört den. Personen blir klandervärd och smutsig. Även umgängeskretsen berörs. Det är skandalöst att föra ett avslappnat umgänge eller göra affärer med en åsiktssmutsig person. Man behöver ”ta avstånd”. Kommer man nära riskerar man att själv smutsas ned. Konsekvensen för den som brutit tabut är ofta allvarligare än vid lagöverträdelser.

När man vet vad man ska leta efter är det enkelt att se tabumarkeringarna varstans i samhällsdebatten. Lägg märke till att det inte handlar om motargument i största allmänhet. Uttryck för smuts, äckel, beröringssmitta och att hålla avstånd är symptomen.

Alla tabun är inte av ondo. Utan normer fungerar inte samhället. Att man identifierat ett tabu betyder inte nödvändigtvis att gränsen ska överträdas. Men tabuisering av utbredda åsikter är vanskligt, eftersom det är att göra sig okunnig om verkligheten. Det brukar bädda för överraskningar.

Dagens fråga

Är Kattis Ahlström ett bra val som SVT:s julvärd?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar

×