Ätten Dannfelts gravkapell har en majestätisk placering på en hög kulle i södra Olofström.
Översten Carl Christopher Herman von Dannfelt återvände för att bli industriidkare och lantbrukare i Skåne och Blekinge efter att ha varit kejsar Napoleons krigsfånge. Under en tid ägde han Ramlösa brunn i Helsingborg.
Bakom massiva järngrindar i prima smideskonst leder en brant trappa upp till det dannfeltska gravkapellet.

Bruksherren som charmade Napoleons hustru

Historia. Bilister som färdas på väg 121 från Skåne undrar över den vitkalkade byggnaden som reser sig med monumentalt linjespel på en kulle vid Olofströms södra infart. Byggnaden är ett gravkapell i vars krypta översten Carl Christopher Herman von Dannfelt och hans ättlingar sover den eviga sömnen.

En gång om året öppnas gravkryptan i nedre planet och kapellet i övre våningen med andaktsrum, altare och en oljemålning som visar den döde Kristus när han tas ned för att placeras i sin klippgrav. Kistorna i kryptan därunder har placerats i alkover på långsidorna med anfadern, överste Dannfelts förzinkade sarkofag i mitten. Tända stearinljus lyser nödtorftigt upp och förstärker närvaron av något som inte låter sig förklaras.
Överste Dannfelt föddes 1773 i Stralsund som då tillhörde Svenska Pommern. Han utbildade sig till militär både i Sverige och Tyskland. År 1801 placerades han som major i Kristianstad. 1807 gav kejsar Napoleon order om att alla svenskar i Pommern skulle gripas för att Sverige tog parti för England. Dannfelt som nu blivit överste i Svenska Pommern greps och fördes som krigsfånge till Paris. Hans vistelse i Frankrike fick ett romantiskt skimmer. En av dem som fångades av hans bildning och charm var kejsarinnan Josephine de Beauharnais, skönheten från Martinique, som var Napoleons första hustru. År 1809 frigavs Dannfelt.
Efter hemkomsten ägnade han tiden åt att umgås med skånsk adel och sörja för sin dotter, Charlotta Juliana. Hans familjeliv kantades av sorger. Dottern föddes år 1800 i ett kort men lyckligt äktenskap. Hustru var Mina von Schwarzer, som avled redan 1806. Porträtten av överste Dannfelt visar en spenslig officersgestalt med vemodiga drag och en ödmjukhet som skiljer honom från den storvulenhet som brukade utmärka 1800-talets ledargestalter. Hans älskade dotter avled i förtid under en koleraepidemi. För att säkra arvsrätten åt familjen adopterade han sin dotterson, Carl Juhlin Dannfelt.
Överste Dannfelt var en mångsidig estet. Han skrev en omfångsrik självbiografi på tyska. Kors och tvärs reste han i Europa, allt noggrant dokumenterat i hans reseskildringar. Han sades ha varit hjälpsam mot tidens många fattiga. År 1811 kom han till Olofström, eller Holje som tätorten då hette. Samma år blev han ägare till Olofströms bruk men överlät bruket till olika arrendatorer och gick istället in för lantbruket. År 1824 köpte han Ramlösa brunn i Helsingborg vars skötsel han ägnade stor energi. Duktiga yrkesmän värvades från andra länder, som Johan Leissner, anfader till tidigare Folkpartiledaren Maria Leissner. Johan Leissner förestod den likörfabrik som Dannfelt lät anlägga. I den multinationella skara som omgav översten kom betjänten från Frankrike, hushållerskan från Pommern, trädgårdsmästaren från Berlin, förvaltaren från Böhmen och ladugårdspigan från Finland – ett tidigt EU i miniatyr.
I slutet av 1700-talet hade en herrgård anlagts i den närbelägna parken. I herrgården rymdes ett kuriosakabinett med bl a en hårlock av kejsar Napoleon och frihetskokarder använda i Paris 1797. Stort intresse har ägnats altartavlan i kapellet med sitt egenartade ljusmåleri. Enligt signaturen skulle Rembrandt ha målat tavlan. Flitiga studier på 1900-talet gav dock vid handen att den inte var ett verk av den holländske mästaren utan av en tysk elev till denne.
Överste Dannfelt avled 1841 under en resa i Tyskland. Snart var epoken Dannfelt avslutad. Den storslagna parken vid herrgården med sina många orientaliska träd förföll. Flera byggnader revs, slutligen också herrgården som försvann 1914. Även gravkapellet befann sig i ett eländigt tillstånd men renoverades sedan en fond växt till. Den senaste gravsättningen skedde på 1990-talet.
Ättlingar till överste Dannfelt tjänstgjorde som militärer och diplomater. Den mest kände var översten Curt Juhlin Dannfelt (1888-1968), försvarsattaché i Tyskland under andra världskriget. Han nämns flitigt i biografier som en ansedd företrädare för Sverige. Tidigt informerade han den svenska regeringen om koncentrationslägren och den nazistiska terrorn i Östeuropa. Redan 1941 förutspådde han med sina tränade officersögon att Tyskland skulle förlora kriget mot Röda armén. Hans djärva sätt att skaffa sig upplysningar, ibland med fara för eget liv, retade naziregimen och för att undgå utvisning kallade den svenska regeringen hem honom till hans egen besvikelse. Som antinazist hade han på ort och ställe velat se nazismens ragnarök.
Med de båda överstarna Dannfelt slöt historien en märklig cirkel över två århundraden.