Fler äldre ”tvångsvårdas” i eget hem

De blir allt fler, fallen där äldre för att inte säga äldre-äldre människor, ibland 90-plus, ja till och med människor kring 100, vägras plats på äldreboende. På 1970- och 1980-talet omvandlades åldringsvården i vårt land. Ambitionen var lovvärd. Tanken var att människor mår bäst av och också vill bo i den egna bostaden så länge som det går. Men det förutsatte en väl utbyggd hemtjänst, en hemtjänst som kom ett antal gånger om dagen. Rutinen kunde vara ett morgonbesök där den äldre fick hjälp komma upp ur sängen, fick handräckning för att klara toalettbestyr och en frukost ordnad. Sedan följde ett besök vid lunch, ett kvällsmål och hjälp att komma i säng. De mest behövande kunde också besökas av en nattpatrull. När filosofin om att hjälpa människor att så länge som möjligt bo i hemmiljön formulerades låg ambitionerna mycket högre än i dag. Beslutsfattarna såg en kvalitetsmässigt god omvårdnad där också personalen hade tid för att sitta ner en stund och därmed låta den äldre vårdbehövande personen få en stunds social samvaro.I dag utförs hemvård ofta som ett löpande-band-arbete. Besöken hos de äldre är korta, kanske bara några minuter där en matlåda värms upp i mikron. Någon tid för lite social samvaro med småprat och kanske en kopp kaffe finns inte.Utvecklingen inom hemvården har sänkt kvaliteten. Personalens tid räcker inte till. Det gör att många äldre fått allt svårare att bo ensamma, i synnerhet när det fysiska och psykiska åldrandet blivit långt framskridet.Ändå ser vi gång på gång hur mycket gamla människor vägras en plats på ett äldreboende. Förra socialdemokratiska socialministern tvingades som svårt sjuk bo kvar i sitt hem, något hon tog strid om med Stockholms stad, och kallade för ”tvångsvård i hemmet.” Tyvärr ser vi hur skaran tvångsvårdade i hemmet bara växer. Det är ovärdigt en välfärdsstat.