Starkt om flykt – och att komma fram

Svensk litteratur har på senare år berikats av författare, som skriver på svenska men har helt annan bakgrund och helt andra livserfarenheter än dem som i regel redovisas i svensk prosa. Jag behöver bara nämna namn som Marjanah Bakhtiari, Johannes Anyuru, Pooneh Rohi eller Jonas Hassen Khemiri. Det är en glädjande utveckling.Romandebutanten Alma Kirlic hör också dit. Efter en nästan in i det sista trygg barndom i Bosnien tvingades hon som femtonåring fly till Sverige 1992 med mamma och syskon. Pappan, matematikläraren, stannade kvar och skulle komma efter senare. Så blev det inte, han dödades i kriget.

I En svensk kändis berättar Alma Kirlic om tiden före, under och efter flykten och om hur det kändes för en skolflicka i en känslig ålder mellan barn och vuxen att plötsligt börja hantera sitt liv i en främmande miljö på ett främmande språk.Detta läser jag om samma dag, som radion rapporterar om att nu kommer fyrtio ensamkommande barn om dagen som flyktingar bara till Malmö, barn i just samma ålder som Alma. Det går alltså inte att föreställa sig ett angelägnare ämne för en roman. Vi är ju funtade så att vi behöver inlevelse i enskilda öden för att riktigt kunna ta till oss vad de siffror som sköljer över oss om dagens flyktingkatastrof egentligen innebär.Alma Kirlic berättar inte kronologiskt utan har valt att saxa i tiden mellan tonåren och den darriga integreringen in i det svenska och en mer nutida upplevelse som sufflös vid ett improvisatoriskt regiprojekt vid Uppsala stadsteater.

Alma lever egentligen ett rätt vanligt tonårsliv som gymnasist i Karlstad med mer eller mindre misslyckade förälskelser och sexuella erfarenheter, men hela tiden finns outsiderskapet på botten. Hon är naturligtvis hyperkänslig inför den främlingsfientlighet hon möter men är ännu inte riktigt mogen att förstå eller analysera den. Hon märker själv hur det nya livet formar henne, och hon lider av att hon beter sig annorlunda än den där flickan som hon varit ett par år tidigare i Bosnien.

Alma Kirlic fångar fint den förändring av personligheten, som en så dramatisk livskris måste medföra för en tonåring. Litet svårare har jag för den interfolierade berättelsen om hennes nutida liv som sufflös. Inte i och för sig, det är en roande läsning av hierarkier och spänningar i en teaterensemble, men den hänger inte tillräckligt väl samman med skidringen av tonårstiden. Men Alma Kirlic revanscherar sig på slutet genom en stark liten epilog, som sammanfogar romanens olika delar.