GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Den moraliska ledstången

Krönika Det började som en fastighetsbubbla, som blev en finans- och bankkris.
Opinion • Publicerad 17 november 2015 • Uppdaterad 25 november 2021

Under 90-talets ekonomiska kris hade jag en blygsam biroll. Jag var nyvald riksdagsledamot och fick därför vara med när landets ledning stod inför utmaningen att rädda en raserad samhällsekonomi och samtidigt försvara välfärden och hålla ihop samhället. I dag är jag rejält stolt över min insats som birollsinnehavare.

Det började som en fastighetsbubbla, som blev en finans- och bankkris. I september 1992 höjde Riksbanken räntan till 500 procent och därmed stod det klart att det också var en samhällsekonomisk kris. Regeringen var borgerlig och statsministern hette Carl Bildt, men jag och andra i oppositionen tog vår del av ansvaret. Bilden med Bildt och oppositionsledaren Ingvar Carlsson bredvid varandra markerade allvaret och den politiska kraftsamlingen.

Det tog många år innan faran var över. Efter de akuta krispaketen följde en rad förslag för att få balans i ekonomin. Jag säger inte att varje enskilt förslag var helt rätt avvägt. Däremot tycker jag att helheten var anständig, att regering och opposition lyckades med uppgiften att rädda ekonomin och förtroendet för välfärden. För mig som Socialdemokrat var det sistnämnda avgörande. När ekonomin är i obalans finns alltid en risk att de redan utsatta drabbas hårdast, de som är mest beroende av en offentligt finansierad välfärd. Därför var det viktigt se till att bördorna fördelades rättvist.

Varför påminna om detta? Jo, därför att jag ser tydliga paralleller mellan 90-talets ekonomiska kris och dagens flyktingkris. Då som nu står vi inför en rejäl utmaning både ekonomiskt och mänskligt. Då som nu måste vi klara den akuta situationen. Det måste snabbt fram fler bostäder, lärare och annan personal och pengar för att finansiera detta. Samtidigt krävs svåra prioriteringar. När så många kommer på en gång måste vi hjälpa dem med störst behov. Vi får inte förlora kontrollen över läget och ekonomin, men också se till att vi inte förlorar greppet om den moraliska ledstången.Rätten att söka asyl och få skydd om man flyr från krig och förtryck är den humana flyktingpolitikens fundament. Det måste försvaras.

Alla partier utom SD är ense om att försvara asylrätten. Den enigheten måste användas för att åstadkomma samma slags kraftsamling som gjordes under 90-talets finanskris. Det är bra att partierna pratat ihop sig om en del konkreta åtgärder, men jag önskar en fortsättning. De partier som har samma grundsyn bör bilda en flyktingkommission med ansvar för de förändringar som behövs när det gäller boende, personal och regler inom migrationspolitiken. Så länge greppet om den moraliska ledstången finns kvar måste det vara möjligt diskutera ytterligare förändringar av gränskontroll, anhöriginvandring med mera.

Om vi lyckas, ja då kan vi om 25 år se tillbaka på dagens dramatik, och konstatera att vi klarade de akuta problemen och dessutom lade grunden till en positiv utveckling. Vi kan konstatera att Sverige lyckades bättre än andra länder, både ekonomiskt och moraliskt.Kort sagt, vi kan se tillbaka på dagens flyktingkris på ungefär samma sätt som jag i dag ser tillbaka på 90-talskrisen.

Lars Stjernkvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.