Annons

Vårda Cen­terns gröna rötter

Krönika Cen­ter­par­ti­et skulle ha en hel del att vinna på ökade kon­takter med centergröna par­tier även utan­för Norden.
Opinion • Publicerad 19 november 2015 • Uppdaterad 25 november 2021

I Cen­ter­par­ti­ets senaste idé­pro­gram skrevs in att par­tiet står för en ”so­ci­al, grön, de­cen­tra­lis­tisk” li­be­ra­lism. Det var första gången C be­kände sig till li­be­ra­lismen i ett pro­gram. Cen­ter­par­ti­ets li­be­rala pa­tos har varit högst va­rierande un­der de drygt 100 år som par­tiet funnits. Par­tiet bil­dades som en bon­de- och lands­bygds­rö­rel­se med hu­vud­kravet rätt­visa åt lands­bygds­be­folk­ningen. Flera av ini­tia­tiv­ta­ga­rna var re­dan ak­tiva i an­dra par­tier, of­tast som li­be­raler. De rea­gerade mot att li­be­ra­lismen inte såg till hela landets bästa utan prio­ri­te­rade städerna.Även senare, inte min­st un­der par­tiets stor­hets­tid på 1970-talet, mar­ke­rades mot li­be­ra­lismens mot­vil­ja mot att sty­ra sam­häl­let för att ga­ran­tera hela landet en rätt­vis del av väl­stånds­ut­veck­lingen.

I Hå­kan Lars­sons nya bok – Grön po­li­tik för det goda livet – re­do­visas många min­dre kända as­pekter på Cen­ter­par­ti­ets hi­sto­ria, bland an­nat in­ställningen till li­be­ra­lism. Hå­kan Larsson, ti­digare bland an­nat riks­dags­man och chef­re­dak­tör, är väl skic­kad att be­rätta om det­ta. Han var till ex­em­pel en av tre för­fat­ta­re till Cen­ter­par­ti­ets ju­bi­le­ums­bok ”100 år av hand­lings­kraft”. Strä­vandena att skapa en lands­bygds­ba­serad ideo­lo­gi de­lade Bon­de­för­bun­det med an­dra rö­rel­ser i Eu­ro­pa. För fem år se­dan kom bo­ken An­nor­le­des-Eu­ro­pa ut på norska Pax Förlag. I den­na be­rättar Hå­kan Larsson till­sam­mans med Kjell Dah­le, ti­digare par­ti­sek­re­te­ra­re i Sen­ter­par­ti­et, om de nor­diska cen­ter­partiernas sam­ar­be­te och om bon­de- och lands­bygds­par­tier i an­dra länder i bör­jan av se­klet, un­der mel­lan­krigs­tiden och på nytt ef­ter murens fall 1989. I Lars­sons nya bok sätts des­sa upp­gifter in i sitt his­to­riska sam­man­hang för Cen­ter­par­ti­et.

Annons

Par­tier från bland an­nat Polen, Bul­ga­ri­en och Tjec­ko­slo­va­ki­en bil­dade en grön in­ter­na­tio­nal med med­lemmar från 17 länder. Flera av par­tierna satt i re­ger­ingar före an­dra världs­kriget. Den po­li­tik som fö­re­träddes av den gröna in­ter­na­tio­nalen (det of­fi­ci­ella namnet var In­ter­na­tio­nella ag­rar­by­rån) kallades ibland agrarianism. Par­tierna vände sig mot både den sov­je­tiska kom­mu­nismen och mot ”fa­bri­kanter och ka­pi­ta­lister som inte för­står ett dyft av vad jord­bruk är”. Den in­ställningen präg­lade ock­så svenska Bon­de­för­bun­det/Cen­ter­par­ti­et un­der många år. Istäl­let för de gam­la ideo­lo­gierna ville par­ti­sek­re­te­ra­ren Gus­taf Jonnergård på 1960- och 1970-talen tala om de­cent­ra­lism som Cen­terns ideo­lo­gi. Om li­be­ra­lismen nämndes var det so­ci­al­li­be­ra­lism som Cen­tern stod för, i mot­sats till ”låt-gå-li­be­ra­lismen”. Nya ström­ningar för ny­li­be­ra­lism på 2000-talet avvisades de­fi­ni­tivt när det nya idé­pro­grammet fast­ställdes 2012.

På 1990-talet åter­upp­togs kon­takterna mel­lan cen­ter­partierna i Norden och de öst- och cen­tral­eu­ro­pe­iska bon­de­par­tierna, som åter­upp­stått ef­ter kom­mu­nist­tiden, och ett grönt cen­ter­nät­verk bil­dades. Men när Cen­tern i Fin­land och Sve­ri­ge kommit med i EU valdes den li­be­rala gruppen (nu­me­ra ALDE) och det gröna sam­ar­be­tet tonade bort.Men Cen­ter­par­ti­et skulle ha en hel del att vinna på ökade kon­takter med centergröna par­tier även utan­för Norden. Hå­kan Lars­sons bok borde in­spi­rera par­ti­led­ningen att ta så­dana ini­tia­tiv.

Yng­ve Sunesson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons