Annons

Alternativ till popkonsertens stela form

Recension Tillsammans med sin skådespelarensemble lyckas Anso Lundin lyfta fram nya dimensioner av sin musik skriver Anton Wedding om Min stora sorgs performancekonsert på Intiman i Malmö.
Publicerad 12 december 2015 • Uppdaterad 24 november 2021

På något vis känns det självklart att ett live-framträdande med Min stora sorg måste vara mer än en vanlig popkonsert. Ann-Sofie ”Anso” Lundin har ända sen debuten 2012 producerat musik med långsamt svepande dramatiska gester, centrerade kring ett jag med en megalomani som närmar sig Kanye Wests. För att gestalta ambitioner av det slag som Min stora sorgs musik uttrycker krävs helt enkelt något extra.

Föreställningen på Intiman kallas för ”en performancekonsert” och liknar en lång musikvideo, med en ny scen för varje låt som framförs. Under de inledande låtarna är scenerna stillbilder. De fyra skådespelarna fryser i poser som både bokstavligt och bildligt ramar in Anso Lundin och hennes sång. Kropparna som omgärdar Lundin med gester och mimik framstår som ambitiösa försök till att gestalta text och musik. Det fungerar förvånansvärt bra. Den centrala dramatiska gesten i Min stora sorgs musik är ofta upprepningen: Verbala och musikaliska fraser kan ältas genom en halv låt – eller varför inte en hel? – som för att hävda, eller rent ut av ompröva, sig själva. De frusna scenerna blir som ett slags ikoniska paralleller till denna funktion i musiken.

Annons

Till låten ”All skit kommer tillbaka” får skådespelarna börja röra på sig. Scenen de spelar visar den uppsluppna stämningen i början av en fest. Två personer sitter i en soffa och äter chips, två andra står vid ett bord och blandar drinkar. Anso Lundin går fram och tillbaka på scenen, äter chips och blir bjuden på drinkar samtidigt som hon sjunger en text som riktar bitande sarkasm mot vad som skulle kunna vara ett svekfullt ex. Den sceniska gestaltningen tycks visa att bekymren i låttexten tillhör det förflutna. Den uppsluppna stämningen är inget mindre en vardaglig triumf: vänner, chips och drinkar – vad är väl ett trassligt förhållande i ljuset av något sånt?

Scenerna som följer fungerar som variationer på detta tema. De omgärdas av glitter, glamour, klubbdans och hämndbegär, men gemenskapen med andra står hela tiden i centrum. För att betona detta ytterligare har publiken redan innan föreställningen uppmuntrats till att ta bilder med sina mobilkameror, något som bryter mot den institutionaliserade teaterns annars strikta avgränsning mellan scen och publik; och under en av låtarna går skådespelarna till och med ut i till publiken och bjuder på chips.

Scengestaltningarna erbjuder ibland tolkningar som placerar låtarna i ett oväntat ljus: i en låt som skenbart hyllar tvåsamheten står till exempel de fyra skådespelarna i mitten av scenen och omfamnar varandra i en gruppkram. Men föreställningens viktigaste bedrift är kanske trots allt att den erbjuder ett alternativ till den stelnade och ofta också stela form som är popkonserter. Den enda problemet med den form som Min stora sorgs framträdande tar är att publiken aldrig riktigt blir deltagare i det performance som pågår på scen. Teaterstolarnas symboliska allvar är en motvikt till varje ansats från skådespelarnas sida att bryta barriären mellan scen och publik. Trots att flera av Min stora sorgs låtar kläs i glamourösa klubbarrangemang är stämningen inte uppsluppen nog för att någon ens skulle kunna få för sig att dansa. Det närmaste publiken kommer något slags deltagande är den stela handklappen på första och tredje slaget i takten.

Å andra sidan är det ovanligt att en vanlig pop- eller rock-spelning erbjuder publiken mer än några trevande steg på stället. Tillsammans med sin skådespelarensemble lyckas Anso Lundin lyfta fram nya dimensioner av sin musik och det är något som är ytterst få liveartister förunnat.

Fotnot: Min stora sorgs performancekonsert på Intiman spelas även i kväll, lördag 12 december, samt på tisdag 15 december.

Fakta:

SCEN

Min stora sorg,

en performancekonsert

Scen: Intiman, Malmö Stadsteater

Koncept och musik: Ann-Sofie Lundin

Koncept, regi, scenbild: Daniel Åkerström-Steen

På scen: Ann-Sofie Lundin (Min stora sorg), Clara Calligaris, Amanda Quartey, Vilma Linton, Mathilda Becker

Anton Wedding
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons