GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Historien upprepar sig

Krönika Det var en minst sagt nedstämd Göran Persson som ringde mig en kväll i slutet av 1999.
Opinion • Publicerad 29 december 2015 • Uppdaterad 24 november 2021

Det var en minst sagt nedstämd Göran Persson som ringde mig en kväll i slutet av 1999. Aftonbladet hade presenterat en opinionsmätning som visade att statsministern hade så låga siffror att de inte ens fick plats i nederkanten på tidningens förstasida.Jag var vid den tiden Socialdemokraternas partisekreterare och sa säkert något hurtigt om att det vänder snart, möjligen kompletterat med någon syrlig kommentar om Aftonbladets tendentiösa journalistik. Frågan är om jag själv trodde på det.

Läget var bekymmersamt. Socialdemokraterna hade lyckats behålla regeringsmakten i valet 1998, men blivit rejält tilltufsade. Hösten 1999 var tuff och en medialt misslyckad resa till Sydafrika förstärkte debatten om bristande kompetens och ledarskapsförmåga.Jag hade kunnat hänvisa till att företrädaren Ingvar Carlsson hade en liknande formsvacka ett par år efter att han valts till partiledare. Precis som Persson lyckades han jobba sig ur svackan. Frågan är om Stefan Löfven kommer att få uppleva detsamma.

Utan tvekan, trots att verkligheten har förändrats så är problemen likartade. Då som nu ifrågasätts ledarskapet, förmågan att leda landet och företräda Sverige utomlands på ett framgångsrikt sätt. Och då som nu ifrågasätts politiken. Eller rättare uttryckt, förmågan att förvandla högtidliga löften om lägre arbetslöshet och minskade klyftor till konkreta resultat. För dagens S-ledare finns dessutom en tredje, knepig utmaning, nämligen att klara av ett trefrontsangrepp. För Carlsson och Persson gällde det att balansera mellan vänsterns kritik och b0rgerlighetens. För Löfven gäller det även att klara angreppen från de främlingsrädda.

Till allt detta ska läggas ett knepigare parlamentariskt läge än någonsin i modern tid. Här ser vi kanske första ljuset i tunneln. Det finns om än svaga tecken på att blockpolitiken luckras upp. Regeringen har gjort upp om bland annat försvaret och migrationen och i allt fler frågor spretar borgerligheten åt olika håll.

Arbetslösheten sjunker, men utgör samtidigt sannolikt den svåraste och viktigaste utmaningen. Löfven pratar om matchning och satsning på utbildning, men retoriken är mer imponerande än politiken. Det behövs en massiv satsning på yrkeshögskola, komvux och högre utbildning för att närma sig målet om Europas lägsta arbetslöshet. Den kraftiga invandringen under senare år gör inte utmaningen mindre.

Som bekant bråkar partierna om det behövs enkla jobb eller kvalificerade. Svaret är både och. Socialdemokraterna och regeringen måste hitta en formel för enkla jobb om inte hundratusentals ska fasta i utanförskap.

Kommer Löfven och Socialdemokraterna lyckas? Jag är förstås ingen särskilt opartisk och därmed trovärdig prognosmakare, men det finns en del som talar för det. För att lyckas i politiken måste man vara stryktålig och uthållig. Det förefaller han vara. Man ska inte underskatta historiens förmåga att upprepa sig. I alla tävlingsgrenar krävs tur. Och om det finns någon rättvisa i världen borde det vara dags för lite medvind för Stefan Löfven under 2016.

Lars Stjernkvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.