Rebecca Johanssons uppväxt var trasslig och hon har i många år kämpat med psykiskt ohälsa. Nu startar hon en Facebookgrupp, för att hjälpa andra unga att komma på fötter. Foto: Chanette Andersson
Rebecca Johansson säger att det är viktigt att vuxna tar sig tid att lyssna och vägleda. Foto: Chanette Andersson

Viktigt att våga prata om psykisk ohälsa

”Innan du dömer, innan du säger åt en person att rycka upp sig, innan du påstår att någon är lat för att den inte orkar så mycket, så snälla – tänk om ... Personen kanske kämpar med något du inte hade en aning om”. Så skriver Rebecca Johansson, en av många ungdomar som fått kämpa för att hålla näsan över vattenytan.

Profilen:
Namn: Rebecca Johansson
Ålder: 22 år
Övrigt: Har tillsammans med en vän startat Faceboksidan Stå upp för psykisk ohälsa, och inom kort kommer även en bloggsida knuten till den.

22-åriga Rebeccas liv har inte varit enkelt. Uppväxten var trasslig och kantad av otrygghet, bråk, utanförskap och dåligt självförtroende. I skolan blev hon mobbad och hon hade aldrig någon nära vän, en sådan man kan anförtro allt och lita på.
– Jag började må riktigt dåligt när jag var runt nio. Jag vågade inte prata med andra om det utan lärde mig att stänga av mina känslor.
Istället började hon dricka tidigt. Flaskan blev hennes sätt att dämpa ångesten och fly från verkligheten.

Under tonåren kämpade hon med psykisk ohälsa och olika typer av självskadebeteende. Hon slutade äta helt och fick anorexi och i perioder skar hon sig själv.
– Jag klarade grundskolan med nöd och näppe, men jag kände inte att det fanns någon hjälp för mig. Alla valde att blunda, ingen märkte hur jag verkligen mådde.
Barns och ungdomars psykiska ohälsa har ökat under 1990- och 2000-talet och en rapport från Socialstyrelsen visar på en fortsatt ökning. Det är framför allt depressioner, ångestsjukdomar och missbruk som ökar inom ungdomsgruppen, men också personlighetsstörningar bland kvinnor.

För Rebeccas del låg hopplösheten som ett svart moln över hennes huvud. Hon visste inte hur hon skulle bryta sitt självskadebeteende och drogs djupare ner i depression.
– Jag ville inte leva längre. Jag skrev självmordsbrev, som jag gömde på mitt rum. På ett sätt var det ett rop på hjälp, men samtidigt var inte tanken att någon skulle hitta mina brev.
Det gjorde hennes mamma och bokade en akuttid på BUP (barn och ungdomspsykiatrin).
– Men just då var jag inte mottaglig för någon hjälp. Jag ville bara dö.

Att skriva blev ett sätt för Rebecca att bearbeta sina tankar.
”Ryck upp dig, skärp dig och var positiv! Sluta vara så negativ, är något jag ofta får höra. Hade detta gått så tro mig, jag och alla andra med psykisk ohälsa hade varit friska.
Tror ni att vi tycker det är kul? Kul att vakna på morgonen och hata att man inte somnade in? Kul att sitta där på sängen med huvudet i händerna med ögon som svider av alla tårar? Kul att alltid vara ångestfylld utan att veta anledning? Då tror ni fel. Hade jag fått välja hade jag älskat livet. Jag hade hoppat av glädje.
Rebeccas texter andas förtvivlan. Precis så som det kändes på hennes insida.

Flera traumatiska händelser i hennes liv fick henne att tappa fotfästet och inte förrän när hon var 17 fick hon hjälp på BUP att göra en stor utredning.
– De sa att jag led av djup depression och för första gången kändes det som om någon lyssnade.
Även om vägen varit lång och krokig, mår hon i dag mycket bättre. Tillsammans med en kompis har hon startat Facebookgruppen, Stå upp för psykisk ohälsa, där hon delar med sig av sina erfarenheter och där andra får skriva sina berättelser.
– Jag blir så berörd när jag läser vad andra skriver och jag kan relatera. Livet är verkligen inte rättvist men samtidigt måste jag tänkta att det som jag har gått igenom har gjort mig starkare.

Rebecca tyckter att det viktiga är att våga lyfta fram ungas problem med psykisk ohälsa och våga prata om det.
– Det är så många som är drabbade och ämnet känns fortfarande lite tabu.
Idag ser Rebecca ljust på framtiden. Hon håller på att läsa in sin gymnasiekompetens och ska sedan läsa till undersköterska och vill jobba inom psykiatrin.
När hon tänker tillbaka önskar hon ofta att det funnits någon som sett henne tidigare, som hört hennes tysta rop på hjälp.
– Om jag bara hade haft någon att prata med så hade min uppväxt säkert sett annorlunda ut. Jag tror det var min önskan som barn, att någon skulle lägga märke till mig och fråga hur jag mår. Jag hoppas att jag med min historia kan hjälpa andra unga till ett bättre framtid.

Profilen:
Namn: Rebecca Johansson
Ålder: 22 år
Övrigt: Har tillsammans med en vän startat Faceboksidan Stå upp för psykisk ohälsa, och inom kort kommer även en bloggsida knuten till den.