Skör visa och dundrande jazz
Konsert
Lena-Marie Waldén & XL Big Band
Hässleholm Kulturhus.
Röda salongen.
Tisdagen den 16 februari.
Mäktiga storbandsklanger rullade ut i Röda Salongen när XL Big Band brakade loss med Lena-Marie Waldén i fronten. I en intervju med denna tidning före konserten berättade hon att hon delvis dragit sig tillbaka. Det beklagades av alla som trotsade eventuell influensasmitta och kom tillstädes denna afton.
För visst har tösen fortfarande mycket ogjort i scen och salong med sin imponerande bredd i sångrepertoaren, från svängig storbandsjazz i hög ljudvolym till skira nordiska folkvisor där hennes röst är lika ömsint och spröd som lövet när det försiktigt landar i en hemlig nordisk skogstjärn.
Genetiken ska aldrig underskattas. Inte för inte är Lena-Marie dotter till trombonisten och kapellmästaren Gert-Åke Waldén som på 1950- och 60-talen lyckliggjorde dansanta jazzvänner med sitt storband och sin repertoar hämtad ur Count Basies, Glenn Millers och Harry Arnolds nothäften. Hon vet hur man ska sända ett storband, hur man ska sänka och höja rösten så att den inte drunknar utan interfolieras i den mäktiga orkesterbakgrunden. Hennes småprat med orkestergrabbarna mellan låtarna var charmigt orepeterat.
Bandets musikaliske ledare Claus Sörensen var inte med denna gång men hans arrangemang och kompositioner svävade ändå över scenen med början i öppningsnumret Blusie Blues. Nytt material blandades med evergreens som It’s a wonderful world, My shining hour, Some Other time, Love for sale, When I fall in love och All of me där Lena-Marie visade med sin skatsång att hon kan sin Ella Fitzgerald. Andra avdelningen inleddes med den egna kompositionen Min, din och sin och ett smäktande sordinerat trumpetsolo av Hans Wiklund.
Något oväntat men inte desto mindre uppskattat var Lena Maries och bandets version av Barbro Hörberg-klassikern Med ögon känsliga för grönt och folkvisan Jag vet en dejlig rosa.
XL Big Band har efter 36 år på jazzscenen nått en aktningsvärd rutin och samspelthet där precisionen trivs utmärkt väl med spelglädjen.
Kollektivets sammanhållning hindrar inte på storbandsvis korta soloframträdanden av hög kvalitet.
Flitiga bakom solistmikrofonen denna kväll var bland andra Janne Klep tenorsax, Calle Lindberg trombon, Hans Wiklund trumpet, Jonas Castell bas, Bernt Sjögren på altsax och Frank Wess-klingande tvärflöjt samt Anders Apell gitarr.
