Hon fångar publiken med ord

Sara Arámbula har en jobbtitel som sticker ut, för det finns inte så många professionella berättare men hon är en av dom.

Redan som barn drömde hon om att stå på scen:

– Jag ville bli skådespelare eller författare.

Hennes föräldrar tyckte det var viktigt att ha ett ”tryggt” jobb, så efter fem års studier blev hon färdig apotekare och jobbade i tre år på ett läkemedelsföretag i Lund.

En sommar fick hon syn på en sommarkurs som hon bara inte kunde motstå och som ändrade riktningen i hennes liv.

– Jag letade egentligen efter en teaterkurs, men hittade en i muntligt berättande. Det lät helt overkligt att det ens fanns kurs i det, så jag anmälde mig!

Det var Berättarakademien, Brak, som arrangerade och Sara kände direkt att detta passade henne perfekt.

– Det kändes som om jag hittat hem!

Att med ord och berättelser fånga en publik, känns varken omöjligt eller skrämmande för Sara. Tvärtom, publiken ger henne energi och luft under vingarna.

2006 tog hon det stora klivet rakt ut i det okända. Hon lämnade sitt fasta jobb för att satsa på berättarkonsten på heltid.

Sedan dess har hon bland annat gått berättarronden på barnavdelningarna på Centralsjukhuset i Kristianstad, hon har haft föreställningar på Kulturhuset, som Pompeji: Ur askan ... och Svamp. Hon har arrangerat ordkonstscenen HeSa, tävlat i PoetrySlam, blivit Nordisk mästare i BerättarSlam, läst dramapedagogik på högskolan och kört berättarvandring i samband med Hässleholms 100-årsjubileum.

Hon har medverkat på berättarfestivaler, skolor, med undervisning och föreställningar, inte bara i Skåne utan turnerat i Sverige, Danmark, Norge, Island och Tyskland.

– Den ursprungliga berättarkonsten passar människan, och för mig blir det till magi när publiken är med och man ser deras ögon, känner energin och inlevelsen.

Den allra första berättelsen hon skrev hette Bussige Bengt.

– Bussige Bengt hänger fortfarande med och är en av favoriterna. Den utspelar sig på Järnvägsgatan i Hässleholm.

Som muntlig berättare har Sara många bollar i luften. Hon berättar att hon för tillfället har omkring 40 olika historier som snurrar.

– För mig handlar det inte om att komma ihåg en massa texter, jag ser snarare bilder och händelser framför mig. Så ingen föreställning blir den andra lik, det beror på vilka som finns i publiken och hur berättelsen blir emottagen.

Hon talar ofta inför vuxen publik, men gillar den riksbekanta berättarrazzian, som Brak utvecklat på landet skolor. Då knackar Sara och hennes berättarkollegor på dörren till klassrummet, och kliver sedan in och berättar sina historier.

Hon har bjudit på Gruvliga historier i Tykarpsgrottan och turnerat med Sju sorters berättelser till kaffet.

– Det jobbiga med just den föreställningen är att det ofta blir sju sorters kakor till, så jag har nog gått upp några kilo! säger Sara och skrattar.

Just nu lär hon sig skriva sångtexter, och då är det så klart en fördel om du kan spela ett instrument.

– Så jag försöker lära mig spela gitarr också. Det blir kanske en dansbandshit, men då får helt klart någon annan framföra den!

Ett annat intresse är dans och hon har sysslat både med jazz, hiphop, gammeldans och lindyhop.

– Hur framtiden ser ut vet jag inte, men jag är glad att jag vågat satsa på det här. Jag vill inte ligga på dödsbädden en dag och ångra att jag inte ens vågade prova. Jag kanske inte lyckas alltid, men jag vill inte ångra att jag inte ens försökte.

– Jag älskar verkligen det muntliga berättandet och många tjatar på mig om att jag borde skriva en bok. Vem vet, det kanske kommer längre fram men just nu trivs jag väldigt bra med det jag gör och med att sprida det moderna muntliga berättandet som konstart.