Alla unga ska få jobb
Antalet unga förtidspensionerade (aktivitetsersättning är den officiella termen) har på tio år ökat med över 50 procent. Samtidigt har antalet över 30 år med förtidspension (sjukersättning) minskat med 38 procent.
För den äldre gruppen har alltså Alliansregeringens åtgärder fått effekt. Genom att sjukersättningen ska omprövas regelbundet för alla som inte har bestående skador som helt omöjliggör att de arbetar, har många kommit tillbaka till arbetsmarknaden. Någon slentrianmässig förtidspensionering för att ”hyfsa arbetslöshetsstatistiken” förekommer inte längre.
Men för unga med någon form av funktionsnedsättning har arbetsmarknaden blivit mer problematisk. Det har gjort att Försäkringskassan låter fler unga få aktivitetsersättning. Nu har 37 000 unga under 30 år det. Alltfler beviljas förtidspension, ofta för psykiska besvär.
Liksom för äldre finns det naturligtvis ungdomar som har så svåra handikapp att de aldrig kommer att kunna jobba. Men för många krävs ”bara” en anpassning av arbetsplatsen eller arbetsuppgifterna för att de ska kunna fylla en roll på arbetsmarknaden.
Det är viktigt, inte i första hand för samhällets ekonomi utan för ungdomarnas självkänsla och tillhörighet i samhället.
Oavsett vad man tycker om det innebär jobbet en viktig del av identiteten i det svenska samhället. Därför det så viktigt även för unga med funktionshinder att få ett jobb, vid sidan av att ekonomin för den som lever på aktivitetsersättning är oerhört svag.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen måste liksom arbetsgivare och fackliga organisationer göra mer för att hjälpa unga med funktionshinder till någon arbetsplats.
Det finns goda exempel på att det går. Nu gäller det att ta vara på dessa olika erfarenheter, sprida dem och utnyttja dem – se varje individs möjligheter istället för hinder. Alla ska ha rätt till ett jobb.
