Se över strejkreglerna
Inom kort ska LO försöka enas om gemensamma avtalskrav inför nästa års avtalsförhandlingar. Det blev ju i allmänhet bara ettåriga avtal i våras efter en ganska stökig avtalsrörelse, där LO:s strävan till samordning sprack.
Sprickan blev så djup att LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gjorde ett gemensamt utspel tillsammans med Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne med en uppmaning till de parter som då inte slutit avtal, främst Byggnads, att följa industrins ”märke” på 2,2 procent.
Byggnads och Målarna hade ju varslat om strejk istället för att följa LO:s linje. Även Fastighets och andra fackförbund som inte lyder under internationell konkurrens krävde mer än industrifacken fått. Men trycket från LO-ledningen och övriga förbund blev för hårt och de kröp till korset och slöt avtal på märkesnivå.
Den öppna konflikten inom LO skapade dock sår som inte är läkta. Byggnads pekas nu ut av många som problembarn. Exempelvis kallade statssekreterare Irene Wennemo, med förflutet inom LO, i Almedalen Byggnads för ”ett väldigt radikaliserat förbund”.
Metalls ordförande Anders Ferbe kommer inom LO att ta initiativ till en analys av den senaste avtalsrörelsen, med udden riktad mot Byggnads och de andra förbunden som spräckte enigheten. Han varnar för att LO utan samordningen utvecklas till ett nytt TCO, som inte har någon roll i avtalsförhandlingarna utan är bara en opinionsbildande organisation.
Men mest kontroversiellt är att Ferbe tar upp spelreglerna. I Dagens Industri pekar han på att ”de konfliktregler vi har bygger på att parterna agerar ansvarsfullt” och att sympatiåtgärder inte ”överutnyttjas”.
Det är en berättigad varning. Det har förekommit, inte bara på LO-håll, att sympatiåtgärder utlysts på avtalsområden där det redan finns avtal och därmed fredsplikt. Det ger anledning att göra en översyn av konfliktreglerna.
