Hemförlossning.
Hemförlossning.
Hemförlossning.
Helena busar i trädgården med dottern Tania, som nu är två år.
Hemförlossning.

Helena valde att föda i vardagsrummet

Hemförlossning. För två veckor sedan berättade vi om ett par som inte han in till sin förlossning utan fick föda hemma. I dag berättar Helena Dacker om sin förlossning, som var en planerad hemfölossning.

Hemma hos Helena Dacker och hennes familj i Bjärnum möter hunden Mika upp vid dörren med välkomnande skall. I vardagsrummet leker Helenas dotter Tania, två år. Precis här föddes hon i en förlossningspool för två år sedan.
I rummet bredvid sitter sotrasystrarna Alissa, 8 år och Elvira, 6 år och spelar ett spel på datorn. Pappa Jonas Barsegård är på jobbet. De flyttade in i huset här under tiden som Helena var gravid med Tania.
Efter sitt andra barn kände Helena Dacker att hon inte ville föda barn på sjukhus igen.
Redan med första barnet, dottern Alissa, gick förlossningen snabbt, men hon hann ändå med ryggbedövning.

När Elvira kom två år senare hade hon redan funderingar på att föda hemma, men det blev ändå sjukhus till slut. Den här gången valde hon bort epidural och tog bara lustgas. Även den här förlossningen gick förhållandevis snabbt och lätt, men Helena tyckte ändå inte det kändes bra.
Den här gången vill hon föda på sitt eget sätt, men hon upplevde att hon hela tiden blev ifrågasatt och hon kände sig stressad av hela situationen.
– Jag var väl påläst, men trots det dög det inte, säger Helena, som dessutom är undersköterska till yrket.
– Jag ville inte ha en infart i armen och livmoderssammandragade, jag ville inte sitta fast i CTG, utan kunna röra mig. Och när jag talade om det fick jag rena skrämselpropagandan.
– När jagbörjade få krysvärkar blev det panik och jag var tvungen att lägga mig i sängen.
Hon fick helt enkelt inte ro att föda i fred.

– Direkt när jag blev gravid med Tania så sa jag att den här gången blir det hemma. Punkt.
Jonas var till att börja med tveksam.
– Han tyckte att det kändes jobbigt eftersom så stort ansvar skulle hamna på honom.
Men Helena var övertygad om att en hemförlossning var det bästa för dem.
– Jag sa att jag vet vad jag kan och vad min kropp kan.
– Om man har en normal graviditet, utan komplikationer, så är det ovanligt att man får problem.

Så några månader innan det var dags bokade de en förlossningspool och när de fick hem den sattes den upp i vardagsrummet.
– Vi gick runt i hela huset för att kolla var det fanns bäst bjälkar så att den inte skulle braka rätt igenom, skrattar Helena.
När det väl var dags valde hon att föda med hjälp av enbart Jonas och sin doula.
– Att ha en barnmorska med vi en hemförlossning kostar 25 000 kronor inom Region Skåne.
Men eftersom både Jonas och doulan är sjuksköterskor kände hon sig ändå trygg.
Värkarna startade en kväll efter att barnen gått och lagt sig.
– Jag hade haft småverkar hela dagen och det var som om kroppen bara väntade på att det skulle bli lugnt.
Hon ringde doulan, som kom upp från Malmö.
– Min man, han satt här i soffan och doulan bakom mina axlar. Jag tyckte det var mycket lättare att hantera värkarna i vattnet. Jag var till och med så avslappnad att jag sov mellan värkarna.

Något annat som hon upplevt som ett stressmoment på sjukhuset var allt spring.
– Jag klarade inte av att någon rörde sig i rummet. De fick sitta helt stilla.
Lite efter midnatt föddes Tania.
– Hon var ute på två krystvärkar!
Helena fångade henne själv och sedan satt de, mamma och barn, i vattnet en stund medan Helena även födde ut efterbörden.
– Det var skithäftigt! Det kändes som världens revansch. Min kropp kan!. Och det var jätteskönt att slippa vara på sjukhuset, att föda barn, sätta sig i soffan och sen gå upp och lägga sig i sin egen säng.
– Min man tyckte också det var häftigt och nu är han jättestolt över att Tania föddes hemma.
– På morgonen ringde jag in till förlossningen och sa: Hej, jag har fött barn!

Egentligen var det meningen att Helenas mamma skulle vara med och ta hand om barnen under tiden, men eftersom det hela skedde på natten ringde Helena aldrig sin mamma.
– Jag tyckte inte det behövdes, men nu känner jag lite att jag har snuvat henne på den här förlossningen, skrattar Helena.
De stora tjejerna tog det hela med ro. De sov sig igenom hela förloppet, och fick komma in och hälsa på sin nya lillasyster på morgonen.
– De kom och kröp ner i sängen och så låg vi där och myste. Det var jättehärligt.

Något som däremot var lite besvärligt efter födseln var att få in barnet i systemet.
– Det finns inga rutiner för hur man ska göra. I Malmö och Lund får man gå till Skatteverket själv och skriva in barnet. Föder man hemma och ringer ambulans så går det därigenom. Men Kristianstad löste det genom att skriva in ett vårddygn.
Här efterlyser Helena ett smidigare sätt att lösa det på.
– Hela systemet är väldigt fyrkatigt och bygger på att man föder på sjukhus. Och det är intressant hur snabbt det har gått. I början av 1900-talet var det ju få som födde på sjukhus. Nu är det bara omkring 100 varje år som inte föds på sjukhus, planerade och oplanerade.
Den vanligaste reaktionen hon får när hon berättar att Tania är född hemma är: ”Får man det?”
– Och det är klart man får!
Samtidigt betonar hon att hon inte skulle ha valt en hemförlossning om hon varit rädd för att något inte varit som det skulle under graviditeten.
– Hade det varit risk för havandeskapsförgiftning så hade jag fött på sjukhus.
Inom mödravården tycker hon däremit att hon blivit bra bemött, även om hon ändå blev avrådd från att föda hemma.
– Jag gjorde klart vid inskrivningen att jag tänkte göra det och sedan var det ingen diskussion.