Från A till C i Godins nya roman

Tidningen får ett samtal per telefon med gymnasieläraren i svenska och historia, som numera även kan titulera sig författare. Det första vi pratar om är hur man ska genrebestämma boken. Undertecknad har svårt att sätta fingret på vilken genre den tillhör och på förlagets hemsida står kort och gott svensk skönlitteratur. Vad säger författaren själv?

– Ja, du, skrattar Patrik Godin. Jag har nog lika svårt som förlaget att bestämma den mer specifikt. Det är ingen deckare eller thriller utan helt enkelt en roman som väver ihop tre olika tidsplan där ett av dem är historiskt, utspelar sig under andra världskriget, och två andra är i nutid, varav en i Skånetrakten.

Klart är i alla fall att boken är berättad på ett ovanligt vis – uppdelad som den är i tre parallella spår: A, B och C, som varvas hela boken igenom. A-berättelsen utspelar sig i nutid, i en odefinierad kustort i nordvästra Skåne och kretsar kring ett äldre par som inte alls är med på den nyinflyttade lokalpampens plan att bygga en allmän badbrygga på stranden nedanför deras hus. B-berättelsen utspelar sig under andra världskriget och följer Kurt och Jonas, som reser till Norge för att ansluta till den tyska armén.

– Hela boken öppnas med en scen där en äldre man sitter och tittar ut genom sitt fönster på en stor brygga med massor av badande. Jag vet inte exakt var den kommer ifrån, men den satt där ganska tidigt och jag visste att boken skulle börja så. Jag visste också att det skulle handla om svenskar som åker till Ukraina och strider där. Så sedan blev utmaningen att få ihop de här två berättelserna, förklarar Patrik Godin.

Lösningen blev berättelsen som avhandlas under kapitlen som fått rubriken C och som handlar om en ung kille som tillsammans med en person som kallas Farsan är på väg på ett uppdrag. Vad uppdraget består av är lite oklart, åtminstone för den unga killen.

– Vad jag velat göra är tre olika språkliga koder. Den stora utmaningen att skriva så är att inte bli för övertydlig i hur de tre berättelserna sitter ihop men samtidigt inte låta dem dra isär för mycket. Det var väldigt fruktbart för mitt skrivande att gå in och ut ur dem hela tiden. Jag skrev dem faktiskt också så, en efter en efter en. Det var en utmaning, men också ett sätt att ta sig framåt hela tiden, säger Patrik Godin och fortsätter:

– Men det har klart varit mycket pusslande och bläddrande, ”var befann de sig nu och hur ska de ta sig vidare?”. I synnerhet som jag skriver som jag gör – ofta, men inte så länge varje dag, fortsätter han.

Den historiska delen av romanen krävde en stor mängd research, men var krävande även av andra orsaker.

– Det var väldigt jobbigt att skriva, rent känslomässigt, om den här sortens situationer, miljöer och öden, och där kan man inte heller undgå att påverkas av sådant som finns runt omkring oss idag. Många människor lever ju under liknande förhållanden.

Bokens titel, Recept för martyrer, är ett citat av filosofen och författaren Nietzche som Patrik Godin tycker speglar både bokens dåtid och nutid.

– Just det här med martyrer, människor som är så lojala mot andra personer eller idéer och ideologier att man kan tänka sig att gå i döden för det men också utföra dåd, är något som präglade den tiden men som också präglar vår tid. Man vill ha något att vara lojal mot, och när man har det gör man saker och val man kanske inte skulle ha gjort annars.

Hans debutroman från 2013, Gimokrönikan, fick ett fint mottagande från kritiker och Patrik Godin nominerades även till Svenska författarförbundets debutantpris Katapultpriset för den. Vilken respons den här romanen kommer att få är något han försöker låta bli att tänka på.

– Ska jag vara helt ärlig försöker jag undvika recensioner och att läsa så mycket om mig själv. Sen har jag folk omkring mig som ändå påminner mig så det är klart att man inte är helt opåverkad. Men jag vill ändå utgå ifrån att man är inte riktigt så bra som recensenterna säger, eller riktigt så dålig som de säger heller. Jag har saker jag tycker måste berättas och då berättar jag dem.

Vad han tycker ska berättas härnäst vill han inte avslöja. Han är igång och skriver på sin tredje bok, men den är fortfarande på ett tidigt stadium och mycket kan hända än.

– Någon har sagt att passerar man sidan 90 vet man att det bär, men jag är inte så säker på det, jag slänger ofta lite längre grejer, säger han och skrattar.